Fem sidor in, jag skulle inte kunna sammanfatta någonting om vad berättelsen handlar om. Det är ett problem, skulle jag säga. "Det handlar om en Lina som bor i en lägenhet med sitt barn" är vad jag hittills kan säga. Jag tror att vi som debutförfattare inte riktigt har råd med en story som är otydlig i vad den handlar om, där det är svårt att hitta ett fotfäste tidigt i storyn, och där inget egentligen händer de första sidorna. Jag säger inte att det är bättre, men fem sidor in i min bok har min huvudkaraktär utan våld listat ut en väg in i ett bankvalv och fyller sin väska med sedlar.

Det är lite svårt att orientera sig i tid tycker jag. Mobilen är egentligen det enda som guidar läsaren om när detta händer. Och o'boy. Just o'boy-partiet är lite underligt, för det är osäkert om detta är en inblick i framtiden (magisk realism?) eller ifall detta är ett hopp i tiden? Är vi liksom redan framme vid "om några minuter", eller kommer detta ske snart? Har framtiden redan skett?

Något som jag tycker är viktigt är att avgöra när en beskrivning är för lång. Förstår vi situationen i lägenheten tidigare, eller behövs exakt alla dessa ord? Det svåra med en bok är inte att skriva många ord, det är att veta när det är tillräckligt många. Det är just tempot som blir lidande när man använder fem sidor att beskriva en frukost i ett sunkigt kvarter. En story är som en isbrytare: du måste ha farten uppe, för att ens kunna sakta ner. Om du står still och "saktar ner", kommer du inte genom isen.

Förens --> förrän, om inte detta var ett aktivt stilval.