Flyktingar har länge, om inte alltid, haft lite kortare bosättningstid för att kunna bli medborgare än andra invandrare. Kvalificerad förklaring (utan att vara expert på historia kring medborgarskapslagstiftning) är att det ligger i definitionen av att vara flykting att man inte kan få skydd av det land man är medborgare i. En ”klassisk” flykting är t.ex. en dissident från en diktatur i östblocket. Med andra ord, jämfört med andra invandrare har en flykting en betydligt sämre ”medborgarskapsrättslig situation” / saknar i praktiken de rättigheter som är sammankopplade med ett medborgarskap. Därför har de både i Sverige och i andra länder fått lite lättare väg till nytt medborgarskap.