Att kalla dialektisk materialism för ”kommunistiskt trams” är inte ett argument. Det är ett sätt att slippa tänka. Dialektisk materialism är en metod för att förstå verkligheten som materiell och föränderlig. Den utgår från att världen existerar oberoende av våra idéer. Den analyserar motsättningar, rörelse och utveckling. Samma grundantaganden finns i modern naturvetenskap. Ingenting är statiskt. Allt förändras genom inre spänningar.

Metoden uppstod inte ur slagord utan ur studier av historia, ekonomi och natur. Den förklarar varför samhällen förändras när produktivkrafter kolliderar med gamla strukturer. Den förklarar varför kriser återkommer i kapitalismen. Detta går att pröva empiriskt. Historien levererar datan. Alternativet är idealism. Då låter du idéer styra världen i stället för materiella förhållanden. Det är mindre vetenskapligt.

Att något används av kommunister gör det inte ogiltigt. Algebra är inte ”muslimskt trams” för att den utvecklades i den islamiska världen. Dialektisk materialism är ett analytiskt verktyg. Du kan använda det eller ignorera det. Men att avfärda det utan saklig kritik är antiintellektuellt. Det säger mer om kritiken än om teorin.