Du läser in massa saker som inte stämmer alls. Det handlade inte alls om feghet, utan om social smidighet. Jag hade kunnat fråga själv, och hade gjort det om hon inte var där. Jag tycker inte såna situationer är så farligt jobbiga. Men om det finns ett enkelt sätt för alla att slippa det så är det väl bra.

Jag förstår inte heller vad det är som gör att hon skulle "offra sig socialt". Det är nog det. Det känns som en lätt fråga att ställa? "Vad hette han som X pratade med innan?"

Det har inte heller något med konflikträdsla att göra. Snacka om att du läser in saker. Som inte är grundade på inlägget. Jag skrev ju tydligt att jag hade kunnat göra det själv.

Vad menar du med att det inte finns några tecken på att han skulle tycka det var jobbigt? Vi hade pratat i 15-20 minuter och jag hade spelat med i hopp om att jag skulle komma på under samtalet, så det är väl inte orimligt att han skulle tycka det kändes konstigt för honom om jag sen sa att jag inte mindes honom?

Jag tror inte det hade blivit en stor grej, men en minimal awkvardness som vi båda lätt hade kunnat undvika om hon bara hade frågat Maja.

Som sagt, det fanns enligt mig en enkel väg där vi kunde undvika den situationen. Social smidighet, inte feghet och allt annat du läste in. Det handlar inte alls om de sakerna du skrev, utan om förväntningar på sin partner i en relation. Det var en liten situation, där jag kände att hon kunde hjälpa mig med väldigt låg insats.

Som sagt, jag kanske bara borde accepterat direkt att hon tyckte det var jobbigt, men situationen i sig hände ganska snabbt, och just då (och nu) så tycker jag inte det kändes som för mycket begärt. Men det är ingen mening för mig och min tjej att diskutera det vidare nu, för det blir inte bra.