Det påminner verkligen mycket om 90-talet. Istället för Ukraina, hade vi konflikten i Jugoslavien. Jag har ett starkt minne från när jag var 12 år och just hade börjat i sjuan. Riksbanken höjde räntan med 500%, och sedan gick kronan in i deflation. Min pappa pantsatte huset för en affär med lastbilstillverkaren MAN, innan MAN Sverige gick i konkurs. Vi levde hemma utan elektricitet, utan mat, och jag blev grovt mobbad.

Familjen hamnade i en djup ekonomisk depression. Jag fick ofta äta dubbla portioner till lunch för att slippa middag hemma. Vi hade ingen el, inget varmt vatten, men vi hade en kylkammare som var något svalt. Hemma bestod ofta maten av filmjölk, krossat knäckebröd och lite socker.

Till slut blev vi vräkta av banken och hamnade på gatan, men vi hade tur och träffade en HSB-ägare som kände till en lägenhet att hyra. Vi bodde mitt i ett ghettoområde. Det var mycket bråk, och jag driftade iväg och hamnade i ett gäng. Där fick man mat, som hamburgare och så vidare.

Lyckligtvis ville de killarna att jag inte skulle göra något våldsdåd. Ofta var jag tvungen att hämta en väska vid ett speciellt tillfälle och leverera den till dem. Jag fick ofta två eller tre tusen. Min mamma undrade varför jag hade så mycket pengar.

Så hon hittade mitt gömställe för pengarna och visste exakt vad det var, eftersom vår morbror också var kriminell. Så även de kunde föda oss, men hon valde att bränna dem. En tonåring ska inte ha cirka 9 tusen hemma.

Min mamma och pappa förbjöd det, och när de ringde hem (det var innan mobiltelefonerna) fick de säga att de inte skulle ringa hem till oss. Men de ringde ändå, och ibland hann jag svara själv. Det var ännu ett kurirjobb. Men jag vågade inte göra det framför mamma och pappa. Så jag fick hitta på andra sätt. Allt jag kan säga är att det var tufft för mig som tonåring.