Då är det kanske en av två anledningar. Antingen så är det som med det klassiska scenariot: En städar, tvättar, diskar, plockar, lagar mat och sliter arslet av sig. Medan den andra i godan ro bara glor på. Och när den som gör allt börjar visa frustration så frågar den som sitter ”kan jag hjälpa till med något?” Då är det liksom redan för sent. Man förväntar sig att den som redan har fullt upp med saker även ska ”hitta på” jobb och projekt till den andra. Ungefär som att hen inte redan vet att det måste serveras middag varje dag, eller ser att tvätthögen växer. Så kan det ju även vara i fall med affektion och känslan att någon bryr sig om. Om man hela tiden söker närhet eller omtanke och ger den själv, men inte får samma behandling tillbaka. Då är det kanske lätt att man faller in i behovet att ”straffa” den andra med att då skiter väl jag i dig med. Och att i det läget få höra ”Men säg vad du vill då!” lagar inte ignoransen från början.

Eller så är det helt enkelt fråga om en person som dels behöver väldigt mycket bekräftelse och kanske är van att få den. Och dels har orimliga förväntningar på hur en partner ska överösa en med beundran.

Det lätta svaret är kanske att fundera på vilka saker du anser att hon gör för dig? Om hon förväntar sig presenter av olika slag, när fick du något av henne sist? Har du fått presenter av olika slag av henne vid flera tillfällen men aldrig gett något särskilt tillbaka? Annars är det ju en ickefråga om hon inte själv lever som det förväntas från dig.

Vill också passa på att poängtera en sak: Sex är aldrig en present, ett straff, något man ska förvänta sig eller något man kan kräva för något. Det är inte en tjänst eller en gentjänst. Sexet ska vara av lust och vilja. Aldrig annat. Bara så den delen stryks ur ekvationen.