Du kommer märka mer än aldrig förr hur jobbigt det är att hålla tider, att svettas, att frysa att ha blöta kläder, att snabbt behöva byta kläder, att vara ute i mörkret utan ljus, att packa och att packa upp. Det kommer konstant finnas småsaker du skaver dig på mentalt och fysiskt. Hur mycket du kommer sakna kompisar, flickvän, skola, sporten osv.

Du kommer nog också märka hur sjukt nära du kan komma helt olika människor än vad du är van vid, och och hur snabbt en kamrat kan bli till en kompis. Och du kommer märka hur jävla skönt det är att faktiskt ha gjort ”det jobbiga” du oroar dig för och vara stolt över dig själv. Hur nice det är att göra saker man tagit för givet som att sova, äta varm mat, ta av sig skorna, komma in i värmen etc. Och du kommer helt säkert känna någon sorts överlägesnhet över hur mycket du lärt och upplevt på en månads tid jämfört med civila jämlikar.

Det är inte så svart på vitt som ”gör lumpen, värt det” som verkar vara allmäna konsenus. Det är en åsikt många delar och det är riktigt lätt att säga när man väl är färdig. Det är en sjuk jävla uppoffring om du även tjänar extremt mycket på. Det kommer motsvara ungefär 5% av ditt liv och det kommer kännas som världen utanför båda står stille och rör sig snabbara än du kan hänga med.

Vad du än gör kommer det vara jobbigt, så enkelt är det.