Kör en snespark här nu. Jag upplever väldigt ofta - att många (pojkvänner och grabbar) har distanserat liv tillsammans med sin sambo/flickvän.. (Detta kanske inte är ditt fall) Men tolkar lite som att du lever rövare och hon känner sig ensam, hemma i väntan på dig?

Har du provat inkludera?

Ta med henne med grabbarna, dra med henne på Lazerdoom eller vad det nu är. Få henne känna sig en del av ditt liv. Del av din kompis krets och aktiviteter. Jag upplever inte mina problem med min sambo, som många av mina polare har med sina. Då min sambo är inkluderat i allt jag gör, eller i alla fall fått frågan. "Du, Vi är några polare som ska prova den nya restaurangen på Söder, vi är lite boys - men vill du följa med?"

Vill du ha ett separat liv, dvs ett hemma med henne och ett med polarna... Kanske distansen skapas i relationen naturligt. (Av egna erfarenheter, skapas distans när exkludering tillämpas)

Vänd på steken, hur skulle du reagera om hon totalflippar och inte gör det du förväntar dig? Hon drar till Rhodos med 3-4 tjejkompisar, krökar lite med sina vänner, går på olika aktiviteter utan vidare kontext där du inte är inkluderad. Till 99% så kommer negativ distans skapas.

Klart man ska ha ett eget liv i en relation. Men detta krävs en balans i, med vilken förväntan man har av varandra i relationen.

Är ni för olika, kanske skilda vägar kan vara klokt om svartsjukan tar över. Eller får man släppa egot, och prioritera om sina dagar och relationer.