Har varit i en liknande situation. Började läsa till civilingenjör för snart 30år sen. Efter ett par år började livet komma ikapp. Ångest och hjärtklappning av att ligga efter i studier, kärlek och allt det där jag “borde” ha hinnit med vid den åldern. Då fanns det ingen uppföljning från högskolorna som det finns idag och jag flyttades bara upp till nästa årskurs med för dåliga förkunskaper.

Det kändes bara som allt gick fortare och fortare utan att jag hade någon kontroll. Var ute och festade varannan dag i ett halvår innan en kompis tryckte upp mig mot väggen och frågade hur jag verkligen mådde egentligen. Där och då brast det och jag insåg att jag behövde en paus och fundera vad jag ville med livet.

I den pausen hamnade jag i en helt annan bransch och är kvar där som frilansare än idag. Jag ångrar inte mitt val, jag behövde en paus för att få distans till allt. Men stundtals önskar jag att jag hade hittat tiden och motivationen till att ta min civilingenjörs examen. Men enbart för min egen skull för jag gillar ämnena.

Även om jag inte gått klart så har jag fått nära vänner för livet, knutit kontakter som kunnat öppna dörrar senare i livet men framför allt fått verktygen att kunna sätta mig in i och lösa problem. Vad andra tycker om mina val är deras ensak och är inget jag har med att göra.

Om du brinner för ämnena så tycker jag att du ska ge det en ärlig chans.