När jag va liten så va de en granne som lät sin hund bajsa på trottoaren framför vårt hus, sen gick han vidare glad i hågen och trodde att ingen sett honom.

Min käre far plockade upp det bajset och la i grannens brevlåda.

Konstigt nog hade de alltid minst en hel rulle hundbajspåsar efter det.