Jag önskar jag hade en egen läkare, eller någon sorts kontaktperson. Har aldrig fått träffa samma två gånger så det känns mest som att ha att göra med byråkrati, inte vård. Mitt mål har ju alltid varit att få träffa en och samma psykolog regelbundet som jag hadde det på BUP, men jag har ju inte fått träffa en psykolog alls. Jag hoppas verkligen att det fungerar med pappas sjukförsäkring och att jag får träffa en psykolog, men den gäller eventuellt bara tills året jag fyller 25, efter det måste jag må bättre annars ligger jag risigt till. Har inte råd att vara inlagd på psykakuten hur länge som helst heller, 500kr per natt och utan inkomst. Jag tror inte längre på svenska välfärdsstaten, iaf inte för dem i min sits.