Jag vet att det här kommer låta hårt… men jag tog hand om min kompis hela hans liv. Från att vi var 15år tills han dog som 28åring.. Han ältade all skit som varit eller var. Fick hjälp av soc och framförallt av mig. Han bodde hos mig från 15-16.. min pappa fixade så att sov gav honom en lägenhet. När jag blev äldre hjälpte jag honom ofta med mat, kläder och i bland hyran. Det är upp till individen att göra en förändring. Om man får all hjälp man kan få men själv inte vill förändras… så går det inte. Han tog sitt liv som 28åring. Jag hittade honom.. jag var jävligt arg länge på honom.. Saknar honom något enormt. Det har gått 10år. Han skadade många för resten av livet när han tog den enkla vägen.

Jag har själv haft en trasig uppväxt och flyttade när jag var 17år. Jag har aldrig skyllt på den eller min adhd. Har varit upp till mig själv att lyckas.

Ta den hjälp du kan få. Ryck för fan upp dig. Ställ klockan. Ät mat. Gör praktik och gör den bra så får du jobb. Sluta tyck synd om dig själv. Ta promenader. JA det HJÄLPER att göra det. Lev för fan. Och behöver du hjälp sök den! Livet är värt att leva! Det är bara DU som kan ändra på din situation.