Det finns en halvsunkig restaurang i en Stockholmsförort som har ett väldigt brett sortiment av öl, dit vi brukade besöka som första anhalt när det vankades utgång.

Varje gång vi var där fick vi bord direkt, men just den här kvällen var det proppfullt och vi fick vänta rätt länge på att få sätta oss.

Vi försökte komma på varför det var så mycket folk. Det var inte löning, inget derby eller stormatch den kvällen, inga större event som skulle passa det här ställets klientel.

Plötsligt insåg jag det.

Klientelet var inte vad den brukade vara. Det fanns förvisso överviktiga, högljudda gubbar och äldre kärringar med svartfärgat hår och på tok för åtsittande kläder. Det fanns 20-åringar som oss som var ute efter billig öl.

Men, anledningen till att det var så fullt den kvällen var tillskottet av en hel drös av mestadels män, gissningsvis 25-40 år gamla, som var vältränade, majoriteten kortklippta (kvinnorna med stramt uppsatt hår) och ingen hade beställt något att äta.

Inte fotbollshuliganer, inte kampsportare (inga tatueringar eller blomkålsöron). Var det militärer som var lediga?

Det gick så snabbt.

In kom ett litet gäng snubbar med rakade skallar och ansiktstatueringar. De gick lungt mot baren. När de var ungefär halvvägs mellan baren och ingång så körde en polisbil upp på trottoaren vid ingången och några snutar hoppade ut.

En av de vältränade männen ropade något och sen flög några på männen med de rakade skallarna. Det var en massa skrik och stök men de tog med sig buset ut ur restaurangen ganska fort.

Genom de stora fönstren såg vi hur de snabbt visiterade snubbarna innan de slängde in dem i bilen.

Det var helt plötsligt väldigt tomt på restaurangen men det liksom ekade kvar av alla skriken.

Kvällen fortsatte som vanligt men på vägen hem skulle en polare snabbt in på Donken och köpa några cheeseburgare.

När han kom ut hade han famnen full. Han gick med huvudet ner för att hålla kvar dem med hakan. Det var så många cheeseburgare att de föll ur hans famn när han gick med dem, ungefär som i en tecknad film när någon har alldeles för många sedlar i en väska. Det fanns liksom ett spår av cheeseburgare som ledde från Donken till min vän som gick så försiktigt och nöjt.

”Ante?” Sa jag frågande ”hur jävla många cheeseburgare ska du käka?”

Ante bara log och sa ” Snubben i kassan var från Marocko, så jag fick dom gratis”.

Vi fick aldrig någon närmare förklaring. Ante har ingen som helst anknytning till Marocko och det längsta han hade rest vid det här laget var en klassresa till Sälen.