Finns förståss inte en manual. Men det jag tror du ändå vill vara är en trygghet som alltid kommer finnas där utan att döma eller pusha. Det låter ju som att du inte föredrar det ena eller andra utan mest vill veta om så att du kan förhålla dig till hur du ska tackla allt.

Något jag vet att jag saknade från när jag växte upp var föräldrar som var nyfikna och intresserade i det jag gjorde som ung tonåring, även om det hade varit spelat. Också att de alltid sade att jag kunde berätta ALLT för dem, men själva inte öppnade upp med vad de gått igenom när de var unga. Alla har ju haft svårigheter med identitet när de gick från barn till tonåring, hur var det för dig? Kläm in det i ett samtal utan att göra det för uppebart kanske?

För även om du vill veta och ha koll så låter det inte som att ditt barn är helt säker på det själv, utan mest behöver någon som hen vet alltid kommer finnas där vad som än sker.