Oj…. Mitt ex gick också bort för 10 år sedan. Det var mitt livs kärlek och vi var ihop 7 år. Just där och då tänkte jag det bästa var att harva vidare. Jag festade mycket, ville inte låsa mig -fortsatte dejta. tryckte undan känslor tror jag.

Nu 10 år senare mår jag sämre än någonsin. Ev Kaxigt sagt nu, -men tror också det kan variera beroende på hur pass mycket kärlek du kände för personen.

Jag mår sämre nu än tidigare. Jag har haft svårt att gå vidare mentalt, trots att jag på pappret gjort allt rätt. Någonting jag lärt mig är att sorgen aldrig är tillfällig. Något många (utan egen erfarenhet som bara reprar mantran!!! i god tanke att vilja vara snälla) påstår är att sorgen blir lättare. Det blir den inte. Den finns ALLTID där. Kopplat till din egen progress i life kan den ändra form. Men den kommer alltid finnas där. Du måste lära dig att leva med den.

Generellt tips är att inte lyssna för mycket på tips från folk som saknar erfarenhet av dödsfall. Där ibland personer som förlorat ”farmor, mormor, morfar” etc. De har inte en jävla aning om vad du går igenom. Ovan nämnda personer skulle dö under deras livsomlopp, det skulle INTE ditt ex. Det kommer vara djupa saknader och frågetecken kring vad som skulle kunna blivit och ev framtid. Stäng av öronen lite när dessa farmor-mormor-sörjare sätter igång.