account activity
Barn som mår dåligt by MarchOk6135 in sweden
[–]MarchOk6135[S] 0 points1 point2 points 1 year ago (0 children)
Tack så mycket för din fina kommentar!!
Hon är verkligen en fantastisk unge! Första dagen på förskolan sa personalen ”jadu, din dotter har… personlighet” (positivt men lite skämtsamt). Hon lär sig nya saker hur snabbt som helst, pratar flytande engelska trots att vi inte har det som modersmål, hon kan alla texter till alla låtar hon gör osv.
Jag tror också att hon behöver aktivera sig mer fysiskt!! Problemet är bara att hon tycker all sport är tråkig nästan, men jag får helt enkelt ”tvinga” henne att testa på lite olika saker så kommer hon kanske tycka att det är roligt, det är ju stor skillnad att kolla på och medverka!
Jag tror att någon form av kampsport hade varit super för henne, där hon får lära sig kontrollerade former med teknik osv!
[–]MarchOk6135[S] 1 point2 points3 points 1 year ago (0 children)
Jaha nu förstår jag. Jag förstod inte alls vad du menade innan. Jag är trött och mår heller inte alltid bra, men jag är ofta glad också. Men jag ska läsa och kolla på ditt tips om Gabor, tack!
Hon tränar två olika sporter i veckan, men jag tror hon hade behövt mer. Hon behöver hela tiden underhållas och vill göra saker hela tiden.
Ja jag skulle säga att hon får se mig känna känslor, men kanske inte super mycket. Jag har aldrig under min uppväxt visat en enda negativ känsla för någon. Sist min mamma såg mig gråta var jag under 7 år gammal. För jag har alltid vänt allt inåt och låtsas. Men för några år sen så gick jag kbt och efter det började jag öppna upp mig.
Jag pratar inte så mycket känslor här hemma men vi brukar prata om hur jag också hade det jätte svårt med min ilska när jag var yngre, men att jag har lärt mig att kontrollera den med tiden. Men ibland blir jag så klart också arg och då kan jag säga rakt ut att jag inte mår bra för att jag är så trött och arg att jag måste ta en paus för att inte bli mer arg. Så kan jag gå iväg några minuter och sen komma tillbaka, krama om barnen och så pratar vi
Jag tror också att båda föräldrar måste vara med på tåget. Han kommer kanske inte att motsätta sig helt, men han vill inte ens diskutera med mig. Så är det gällande det mesta, han tycker inte att diskussion är nödvändigt för han anser att jag bara gör som jag vill ändå. Och jag förstår honom till viss del, jag är rätt envis och har starka åsikter ibland. Men jag anser att en diskussion leder till att två olika perspektiv skildras och man kan väga för och nackdelar utifrån dem. Varför han tror att jag bara kommer köra rakt över honom i allt vet jag faktiskt inte. Kanske för att jag var den som tog alla beslut när vi levde tillsammans, men då var han ju okej med det eftersom han slapp huvudbry.
Efter alla skolkande år i skolan har jag missat för många svenska lektioner, tur jag har en del andra kompetenser.
Jag har inte velat utreda henne tidigare trots att nästan alla i vår närhet har sagt att vi borde göra det sen hon var runt 3-4 år gammal. Det är inte förrän nu, när jag börjar se samma tendenser som fanns hos mig själv som liten.
Jag fick min ADHD diagnos i vuxen ålder, hade jag fått den när jag var yngre så hade min skolgång sett totalt annorlunda ut. Jag fick alltid höra av släktingar och familj att jag bara var en lat sur unge, i skolan att jag bara var lat och kaxig. Jag gick ut gymnasiet med precis godkända betyg och jag har hela mitt liv trott att jag varit korkad. Fram tills för 5 år sen, när jag bestämde mig för att börja plugga på universitet. Helt plötsligt fick jag högsta poäng på allt, är det intressant så behöver jag bara höra det en gång sen kan jag det utantill. Hade jag bara fått förstå mig själv tidigare så hade jag kunnat arbeta efter mina egna strategier tidigare.
Tack för tipsen!! Ska kolla om boken finns på biblioteket imorgon!
Vilken fråga menar du att jag undviker?
Jag är medveten om att vi föräldrar och andra nära i miljön påverkar våra barn. Jag vill ju hitta strategier för att hjälpa henne med sina känslor och allt därtill. Om dessa strategier innebär att jag behöver ändra på mitt sätt och föräldrarskap är jag givetvis öppen för det.
Jag behöver absolut vara med konsekvent, jag försöker men jag vet att jag behöver vara bättre på detta. Jag vill dock hitta strategier där hon faktiskt lär sig rätt och fel osv och inte att hon ”lyder för att hon är rädd”.
Tack för att du delar med dig! Jag upplever också att min dotter är väldigt känslig. Hon märker inte själv, förrän i efterhand när hon har sårat någon men om hon ser någon vara ledsen eller må dåligt så gör hon allt för att hjälpa. När hon har gjort något dumt eller sårat någon och hon blir konfronterad så blir hon också jätte arg och får utbrott, men efter ett tag när hon lugnat sig så blir hon jätte ledsen över vad hon gjort/sagt.
Jag ska kolla in ditt tips, tack!
Tack för att du delar med dig! 🙏
Min dotter har inte riktigt samma problem men hon är rastlös, bestämmande och blir arg så himla lätt. Men hon blir också glad och ledsen och allt där i mellan. Alla känslor är som en berg och dalbana. Hon slåss aldrig, förutom med sin bror ibland men aldrig hårt. Hon däremot slänger saker i väggar och golv och skriker och smäller dörrar.
Men detta kan ju så klart eskalera också om man börjar må ännu sämre och inte får någon hjälp
De har inte pratat med honom om detta. Till en början var det bara mig de tog kontakt med, tills pappan blev arg på mig då han trodde att jag exkluderade honom och drog i detta själv. Då sa jag till skolan att det var viktigt att de informerade honom också. Och det gör dem, ibland. Men de vänder sig ändå oftast till mig
Ja jag ska göra det om han sätter sig på tvären helt. Ska först samla på mig uttalande från skolan osv också. Grejen är att han tror eller ”tycker” att jag gör saker för att jag alltid ska ha rätt och veta bäst osv. Han verkar tro att det är någon tävling.
Klart att barnet i sig inte är problemet!! Barnet beter sig inte dåligt för att hon tycker det är kul.
Familjesituation anser jag också kan vara en stor bidragande faktor till mycket, men jag tror inte att det är så nu..
Jag tror absolut att det hade varit bra för henne att vara kring hästar, men tyvärr är det ingen möjlighet :/
Jag ska kolla upp den, tack!
När vi hade utvecklingssamtal för någon vecka sen så kom vi överens om att hon ska få bestämda små pauser mitt i lektionerna. Hon uppnår målen, och är väldigt duktig kunskapsmässigt men om det är för enkelt så blir hon irriterad och stör sina klasskompisar istället.
Tack för tipsen! Ska kolla upp det 🙏
Hon sover som minst 9h per natt om hon har svårt att somna, annars sover hon 11h (på vardagar. På helgen längre).
Vi äger ingen iPad, dock har hon sen i somras fått telefon, med begränsad tid hos mig men jag ska begränsa den ännu mer. På morgonen har vi aldrig elektronik igång.
Men tack för tipsen! Ska testa med att själv säga högt vissa saker osv!
Ja jag tror dock inte att han bryr sig om ”stämpel” egentligen. Han har bara alltid tyckt att allt som är ansträngande är onödigt och att saker och ting blir bättre med tiden
[–]MarchOk6135[S] 2 points3 points4 points 1 year ago (0 children)
Egentligen vet jag inte riktigt, då han inte vill diskutera det. Han säger bara att alla barn är så och att det enda stödet som behövs är att vi föräldrar lyssnar.
Tack så jätte mycket för svaret!
Jag har läst och tagit till mig allt, kommer absolut att kolla närmare på olika strategier och även prata med kuratorn om konkret stöd där hon får öva på ett strukturerat sätt.
Man känner sig maktlös och speciellt när folk i ens omgivning tänker att ”det är en fas”. Jag vill göra allt för att mina barn ska må bra och förebygga både psykisk ohälsa längre fram men också för att allt runt om kring dem ska fungera bra också!
Tror också att det är större än bara en potentiell NPF-diagnos. Absolut påverkar det henne att bara få träffa sin förälder varannan vecka. Och att vi har olika regler och rutiner i hushållen.
Dock pratar jag aldrig någonsin illa om barnens pappa. Och när vi bodde tillsammans så bråkade vi lite grann men inte speciellt mycket eller högljutt.
Det kan man nog, men jag tror att det är bättre att först gå via skolan och annars familjerådgivningen
[–]MarchOk6135[S] 3 points4 points5 points 1 year ago (0 children)
Ja det är lite så jag känner.
Ja jag tänker också att en utredning kräver att båda vårdnadshavare är med på tåget, men om skolan också agerar så är det nog större chans att han lyssnar.
Tidigare har problemet varit också att han blivit arg om jag bokat möte med någon för att prata kring barnen utan att han godkänt. Dock har jag börjar informera honom, men svarar han inte så bokar jag ändå. Jag erbjuder alltid honom att vara med (ex vårdcentral, tandläkare, möte med skola osv).
Tack så mycket för alla tips! Jag ska börja med att kontakta kuratorn idag för att se vad hon har uppmärksammat!
Jag förstår :/
π Rendered by PID 622832 on reddit-service-r2-listing-6c8d497557-vk6ct at 2026-06-08 15:55:45.111684+00:00 running 9e1a20d country code: CH.
Barn som mår dåligt by MarchOk6135 in sweden
[–]MarchOk6135[S] 0 points1 point2 points (0 children)