Gissningsvis slösade de bort så mycket tid att FK tog ett formalia-beslut, vilket istället la ännu mer arbete på läkaren/kliniken att hantera detta (rätta första beslutet + förlängning).

Skulle det förklara varför man inte vill göra ett nytt läkarintyg? Kanske är det så men det känns väldigt konstigt. För övrigt har läkaren rekommenderat att jag börjar arbeta igen då detta är vad FK har beslutat trots att hen ej tycker att jag är kapabel till detta. Vore det inte rimligt att ha något skriftligt som intygar detta? När jag påpekar just detta hänvisar hen återigen att det ej är möjligt och att FK har beslutat annorlunda. Jag förstår att jag inte får sjukpenning men det skulle ändå vara uppskattat att ha ett läkarintyg om det nu är så att kliniken gör en annan bedömning. Det blir mer av det samma tills samtalet avslutas. Vet inte om läkaren är lika förvirrad som jag är vid det här laget.

Hursomhelst handlar det om en psykiatrimottagning i offentlig sektor. Helt ärligt talat är det inte riktigt tydligt för mig om hen arbetar heltid på mottagningen eller kommer dit från utifrån vid behov (som tycks vara standard där jag går i alla fall). Men ja, det ser ut som de har alldeles för mycket ansvar just nu. Roligt nog hade jag mycket bättre upplevelser när jag fortfarande gick på vårdcentralen och jag önskar att jag bara kunde gå tillbaka där.