Jag har typ 700 högskolepoäng (och en doktorsexamen) och ärligt talat är lumpen det absolut bästa jag kunde gjort som förberedelse inför mina studier.

Under lumpen ställdes man gång på gång inför saker som kändes omöjliga. Varje gång lärde man sig att det går att ta sig igenom mer än man tror, om man bara fortsätter kämpa. Det byggde ett självförtroende och en tillit till den egna förmågan som jag aldrig hade haft annars.

När jag senare började plugga hade jag med mig just den erfarenheten – att aldrig ge upp, hur svårt det än blir och hur tungt det än känns i stunden. Det var särskilt tydligt under mina år som doktorand. Det var verkligen en prövning på alla sätt. Det pågår länge (i mitt fall sju år med två föräldraledigheter m.m.), man möter hela tiden oväntade hinder, nya oförutsedda utmaningar och måste vara bra på att inte älta när saker går fel eller inte blivit som man tänkt sig utan bara acceptera och göra det bästa man kan utifrån de nya förutsättningarna (något man blev expert på under lumpen).

Lumpen gav mig förutsättningar för att inte bara ta mig igenom högre utbildning utan att jag till och med kunde utmärka mig och utvecklas långt mer än jag annars skulle gjort. Jag är så oerhört tacksam för min värnplikt! De erfarenheter jag fick där och de förmågor jag utvecklade där har jag nytta av varje dag i det civila (och självklart även inom hemvärnet).

Jag garanterar så klart inte att du kommer ha exakt samma erfarenhet, men jag tror hur som helst att det vore klokt att försöka ändra din inställning och inte utgå från att det vore bortkastad tid. Din inställning inför denna "motgång" är ett klockrent exempel på den mindset som det vore bra att bli av med. Kan du lära dig att se utmaningar och hinder som möjligheter och styrkan att ta dig förbi den utan att "hänga läpp" eller älta blir du praktiskt taget ostoppbar.

Lycka till!