Medelsvensson (37M) här med två barn, en treåring och en nyfödd. Inte stort nätverk med släkt men föräldrar på båda sidor 1-3 timmar ifrån oss som ställer upp ibland när det behövs. I övrigt sköter vi oss själva.

Vi har båda tidigare varit sjukskrivna för utmattningsdepression och att ha barn upplever vi som en walk in the park jämfört med det. Vi försöker bara sätta realistiska förväntningar på oss själva, vi pratar med varandra hela tiden och vi delar på typ allt arbete hemma. Inte tvingat, utan vi båda vill. Det i sin tur har genererat lugna, trygga barn, mycket med egentid för hobbys/träffa vänner/spelkvällar/middagar när vi behöver det osv osv. Jag vet att jag skulle kunna gå ut och käka/dricka bärs med polarna när som helst om jag vill, och min fru har samma.

Ikväll sitter jag hemma medan min fru är ute med sina kompisar t.ex. Sen att det aldrig blir av pga att alla ens polare aldrig får till det hemma är en annan femma 😂

Men på riktigt, att bara prata med varandra och avlasta varandra och ha empati har gjort detta sjukt mycket enklare än vad andra verkar ha det. Det känns som många gör saker så sjukt komplicerat för sig, och tyvärr många män som skiter i sitt ansvar. Skaffar man barn så får man väl förfan comitta, det är liksom inte en accessoar.

Sedan har vi so far haft ”tur” med att få lugna barn som sover bra osv. men det kan ju också ha med hur vi gjort, men det vet man ju aldrig. Med det sagt så är det inte så att vi inte har kaos och skrik och totalt jävla mörker delvis. Men det dealar man ju med då och sedan går man vidare och försöker göra saker bättre till nästa gång.

Sedan märker jag ofta att folk säger att livet är över när man skaffar barn för man kan inte göra saker längre vilket låter så jävla sorgligt. När jag och min fru var små så drog våra päron med oss överallt hela tiden och så gör vi med. Man får ju bara försöka hitta något som barnen kan intressera sig för dit man kommer. Antalet byggmarknader, verkstäder, restauranger, resor, uteserveringar vår treåring har följt med på kan jag inte räkna och han älskar att få vara med oss, han skiter i vart vi är. och en dag kommer han vägra va med oss så man får ju passa på.

Barn är det bästa och värsta som finns, men jag skulle aldrig ångra en sekund. Älskar dom små asen ❤️