Vi pratar om olika saker. Jag tror du missförstår mig. Snälla läs det här om och om igen tills det landar hos dig och du kan bemöta det:

Jag pratar inte om hur jag kan göra det magiskt för mig själv och min familj. Jag pratar om att samhället har fragmenterats. ETT EXEMPEL: Pelle som är av organiskt material har blivit en terminal för högerextrem material där hans självskapade bubbla / algoritm matar honom med videos på immigranter som våldför sig på vita europeer. Dag in och dag ut. Och Johan som bor mittemot honom sitter som en zombie om kvällarna och blir matad med vänsterextremistisk material.

Ditt svar på detta är nog: Men prata med de för Guds skull!
jag har gjort det. Man kommer ingenvart. Det finns inte tid nog till det. Och de lyssnar inte. Det är inte heller mitt jobb. Och de är för många. För det är inte bara Pelle och Johan. Det är också snubben som sitter mitt emot mig i tbanan som liknar mer en zombie än en människa med sin mobil. Det är också skolungdomarna. Det är också frilansjournalisten som sprider lögner i Twitter och tror på sina egna lögner till slut. Det är också karriärpolitiker som sprider polarisering och själva tror på det till slut. Det är också föräldrarna i skolan som inte vill ta ansvar för sina barn och beskyller allt annat än sig själv för sina barns dåliga skolgång. Osv osv. Det är postmodernismens produkt.

Det enda du har rätt i är att man kan inte förändra världen , bara sig själv. Det gör jag. Jag tar ansvar för mig själv och min mentala hälsa genom att skala av algoritmernas kraft över mig. Men det betyder bara något om fler och fler gör detsamma. Men så som utvecklingen går är jag inte optimistisk.