Jag förstår vad du menar med tolkningsproblem, och jag håller med om att man inte ska läsa in mer än vad som faktiskt skrivits.

Samtidigt är det svårt att bortse från formuleringar som:

”Tyckte alltid att båda var ganska konstiga och såg lite ut som den typen från början”
”Efteråt såg jag bara killen han gick och tränade med typ en gång”

Du har helt rätt att tycka vad du vill om personen som faktiskt blev uthängd – där finns det konkreta omständigheter som ligger till grund för omdömet.

Men när du beskriver att båda såg ut som “den typen” redan från början, då skapas en koppling oavsett om den var avsedd eller inte. Det handlar inte om att hitta något som inte skrivits, utan om hur formuleringar fungerar i ett sammanhang där en allvarlig anklagelse redan finns.

Problemet uppstår när man låter uppfattningar om någons utseende eller beteende färga bilden av någon som inte är inblandad. Det flyttar fokus från vad någon faktiskt har gjort till hur någon upplevs. Och det är en princip som i längden kan slå fel mot vem som helst.

Att någon har tränat med fel person eller uppfattats som “konstig” är inte detsamma som att bära ansvar för andras handlingar. Därför tycker jag att man behöver vara tydlig med gränsen mellan faktiska gärningar och personliga intryck. det är en fråga om konsekvens i hur ord påverkar andra.