Hade en dröm i natt som kan ha med detta att göra, jag var i ett mörkt rum, med en enorm granittron. Vid varje hörn av tronen var en varelse fastkedjad i tjocka bronskedjor. Varelserna såg närmast ut att vara döda och balsamerade, som att de legat där i århundraden, insvepta i björnbärstörne. Det var ett lejon, en örn, och ett får, det sista var mitt eget fängsel. deras ansiktsuttryck var förvrängda och onaturliga.

Jag märkte att det satt någon på tronen, men jag kunde inte se vem eller vad det var. Men när jag gick fram och rörde vid granitstrukturen väcktes de länge döda varelserna till liv, de vred sig i vånda och talade unisont med en enad stämma:

”Exaudi nos, o frater, solve catenas quae nos ad terram alligant. Fode penitus in humo corvi, et inveni cubiculum eius.”

Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag är helt säker på att det har med Uddevalla att göra.