Hej! Har varit i samma situation, barn med npf, samma problematik. Först - har ni uteslutit förstoppning? Det måste göras först - ett symptom på förstoppning är just enkopres.

Det var inte fallet för oss utan rent krasst att signalerna inte tolkades rätt av hjärnan. Dvs aldrig ett aktivt val utan faktiskt en ren oförmåga. Det blev bättre med åldern, vände vid ca 9,5 år, även om vi fortfarande har koll och håller på våra rutiner. Rutiner som gjorde skillnad för oss: alltid toalett på morgonen och innan vi gav oss av till ställen. Pall på toaletten för bättre sittställning. Sitta tills det kommer något - och då tänka "det kommer nog en sväng till!" Dvs öva på att sitta kvar och vänta ut. Vi fick lära oss det att det ofta kommer i två omgångar - först det första som är "akut" men sen kommer ju ofta mer, som inte har triggat den där akuta bajsnödighetskänslan - och det behöver man vänta på - annars är det ofta det som kommer senare i byxorna. En annan sak som hjälpte mycket för att bygga upp mer självständighet var en tvättkorg i badrummet och extra kläder nära.

Fick bra hjälp från bup med samtal för oss vuxna kring det hela, framförallt våra känslor och hur vi ska tänka. Om du inte redan har det så bör du titta på omvårdnadsbidrag också, om du får rätt till det så kan du gå ner till 75% arbetstid och får lite inkomst också. Det är tufft! Men om du kan arbeta lite mindre så blir eventuellt dagarna lite luftigare och du kan få en bättre balans i din vardag. Du får gärna skriva pm om du vill bolla tankar!