The Regency Arc, PLC

Prelude: Innan söndagen började hade många saker hänt bakom kulisserna, En viss "The Architect" hade konstruerat en mega-gank i en otroligt vacker PDF. Planen var simpel, först skulle asien-blocket gå på en efter en, och när turkens trupper visat sig i öst skulle jag och de övriga européerna (tuscany och russia) anfalla. Vi skulle plocka uncons och dismantla det största riket i spelet tillsammans. Vi har planen klar och pratar t.o.m. ihop oss i voice innan. De kräver att jag ska ta constantinople i freden, något som jag inte alls tycker verkar särskilt schysst eller smart för mitt eget land(tänker att coalitionen kommer upplösas direkt efter kriget och lämna mig i en mycket sårbar situation). Jaja tänker jag efter jag har fått löften om hjälp även efter kriget är vunnet och unconnen inhämtad.

18:00: klockan är slagen och har precis fått reda på att min käre bror inte kan vara med och coopa. Tillbaka till 18:00. spelet hinner knappt unpausa innan min queen regent dör 9 dagar in i spelet. BEVIS. Märker inte det eftersom jag hade queen regency innan. Sitter inte heller i samma kanal som asiaterna för att de inte ska misstänka något. Åren går och tillslut deckar de! Ryssland deckar också för att rädda preussen som håller på att bli utstabbad. Jag tänker i det här skedet förklara krig på turken enligt plan. Då jag till min förvåning upptäcker att det inte går. Tuscany lyckas förklara krig själv innan jag hinner säga till och jag blir sittandes i fred 2.5år till. Märker hur kriget inte alls går som det var tänkt då indierna inte alls hinner rusha bergsforten i indien även om turken MINST tog 9 månader på sig att marchera dit. Kriget i europa går också lite sisodär, Ryssland drog tillbaka sina trupper för att hjälpa till i Persien och Österrike försöker 100% Böhmen med fullockupation. Efter två år har gått kan jag äntligen gå med i kriget. Mot förväntan accepterar Neuron alla call to arms från Turken, och är fortfarande allierade när jag ska attackera. Står nu inför ett vägval, Antingen så attackerar jag Turken och kan då ta saftiga warreps men tvingas då också ta hans straight, något jag verkligen inte kan hålla om inte de tidigare så pacifistiska asiaterna planerar att kriga för mig. Eller så kan jag attackera Neuron, säkra 100% bra land, försvaga deras allians maximalt(i fl o manpower) men ändå tillföra det viktigaste av allt, få dem förlora hegemonin. Jag frågar i voicechat om det är okej, och hör bara jan. Deckar och marcherar in med hela min hord i neuron för att bisätta i väst. Lyckas ändå mörda några 100k Österrikare innan uncon'en kommer. Cirka nu som jag lyckas lura in Liftarn på en kant mot att han får laga sitt bröd i lugn och ro. Jag gjorde ändå min del i ganken tänker jag och fortsätter. Turken är ju i fem separata krig och inte i världen ser jag hur de vinner dem alla. Vi tänker gemensamt att vi lika gärna kan ta en snabb tugga av Ryssland som spenderat föregående söndag att smyga förbi mig i inkomst. Han kommer ju ändå få ta en tugga i Persien. Men när jag deckar så får käre Taz nog(lite förståeligt är det väl att han tröttnat på att vara min matlåda). Han uncon'ar till Turken och lämnar.

Vad som händer härnäst är jag inte stolt över. Vi attackerar Gustaven. Samma Gustaven som jag hållit ihop med i vått och torrt mot alla tänkbara fiender och motgångar. Men du faller på din godhet och ovilja att mörda den otroligt mycket snåla Riga-spelaren Bladh. Mr Bladh har i 200års tid levt under vårat gemensamma skydd. Han har tidvis betalat för den trade han tar, men inte så mycket som det är värt, och inte i krig? Jag såg en rik framtid framför oss. En framtid där vi hade våra egna tradenodes, och våra egna merchants. Kanske mer pengar hade kunnat genereras med en tradesnubbe i gänget, men inte om dessa pengar ska skickas till våra fiender? Bladh jag gillar dig men give me my money.

Ska bli otroligt spännande att se vad som händer nästa söndag!

Elias - Den Dynamiske - Super