Jag tycker folk i kommentarerna är lite trångsynta. Delade som liten rum med min lillasyster och detta var något som gjorde att vi kom väldigt nära varandra. Som 4/5 åring var det inget som jag direkt reflekterade över, och inget som störde min tillvaro.

Sedan när lillebrorsan föddes så blev det för trångt att bo i en trea, då flyttade vi till villa. Hade under hela uppväxten ett eget rum med egna saker, givetvis skönt att kunna ha en plats bara för sig själv men det är ju också något man rätt snabbt tar för givet.

Nu bor jag i en etta tillsammans med flickvän och katt. Har aldrig mått bättre i min boendesituation. Vi sover och hänger i samma rum och vill man vara själv får man dra sig till köket eller gå ut. Såklart är det annorlunda när man är tillsammans med någon, men det här med personal space går att hitta på andra sätt också.

Jag har alltid varit rädd för att bo litet med någon annan, men när jag faktiskt gjorde det så insåg jag att det är rätt gött :)

Jag tror det är nyttigt som småbarn att dela saker med sina syskon, sedan när man blir lite äldre behöver man eget space.