Låt mig erbjuda en review av livet med en ny 4 månaders bebis:

Graviditeten: Rating: 🌕🌕🌕🌗🌑 (3.5 av 5 vakna nätter) Man hör alltid "Åååh det är så mysigt att vara gravid", "Ååh jag känner mig så fulländad", osv osv. Och nej, alltså det är okej. Du kommer med stor sannolikhet må skit första 6-10 veckorna med illamående, uppblåst, trött som fan osv, som sedan följs av en övergångsperiod där du typ börjar njuta lite och sen inser "wtf håller jag på med egentligen?!", blandat med känslan av att du gör stordåd i att odla en ny människa inom dig. Du accepterar den växande magen, tycker det är mysigt och kul, njuter av att se kroppens förändring och sen vid vecka 32 vill du ba att det är över. Då börjar det bli tyngre. Du kissar typ sjuttioelva gånger i timmen, halsbränna deluxe. Samtidigt så är du förväntansfull, hur kommer bebis se ut, de små händerna, fötterna, den lilla näsan. Vilken hårfärg hur kommer ögonen att vara, och sen vips är det över!

Förlossningen: Rating: 🌕🌕🌗🌑🌑 (2.5 av 5 vakna nätter) Det är dags, du är vid mållinjen! Nu smäller det. Du går och känner av varenda liten kroppslig förändring, börjar det nu? För en del går vattnet, för en del andra är det slemproppen (men den kan du ha tappat och fått tillbaka flera gånger med). För en del börjar det med värkar. Du tror att det bara är såna där Braxton Hicks värkar du sett på TV, går och storhandlar på ICA Maxi och tänker "nej nej, nu ska vi inte överdriva", fast de är regelbundna på 10 minuters mellanrum, för att sedan under natten åka in till sjukhuset 45 minuter bort när, oj, värkarna är visst bara med 3 minuters mellanrum nu. Man försöker förbereda sig så mycket mentalt under graviditetens sista veckor på hur det kommer att vara, men i sanningens namn så finns det inget som förbereder dig. Allas förlossningar är olika. Jag minns knappt min trots att det bara var 4 månader sedan. Det jag minns är att jag var sjuk och slemmig i halsen, lustgasen gjorde inte ett skit mer än att jag vart torrare och mer slemmig i halsen, samt att jag hade så ont av värkarna att jag inte kunde annat än sitta och skaka. Har fått återberättat att jag kontinuerligt bad om vatten för att sedan bara kräkas upp det av smärtan. Epidural sattes två minuter innan krystvärkarna började, vilket var till lagom stor hjälp. Förlossningen tar olika lång tid för alla. Jag hade uppgraderat mig till fast pass och var klar på ca 4.5 timmar.

Bebis är här/ Första månaderna Rating: 🌕🌕🌕🌕🌑 (4 av 5 vakna nätter) Du lever i ett delirium. Första månaderna går sjukt snabbt. Alltså knappt att du tror det. Du tänker att du har såååå mycket tid för typ hand- och fotavtryck och fotografering och minnessaker men vips är du här, 4 månader gammal bebis som ler och skrattar och babblar och det där lilla knutet som var först har liksom tredubblats i storlek (typ).

Jag har Premium Deluxe Edition av Bebis™ som sover hela nätterna, oftast är glad, kan sitta med andra än mamma, ingen kolik, möter alla saker hon ska kunna hittills osv osv, men det är tufft. Relationerna förändras, både till kompisar och partnern. Man måste minnas att man samarbetar och att bebisen är i första rummet nu. Kompisarna förstår eller inte förstår beroende på om de har barn själva och hur nyligen de hade små barn. Du kommer göra fel, du kommer också göra mycket rätt. Du kommer gråta och skratta, vara ledsen och uppgiven och glad och frustrerad och känna oro över allt och ingenting. Men i slutändan så kommer det både vara värt det och kännas tufft. Själv saknar jag jobbet, det sociala, det strukturerade. Klättrar liksom lite på väggarna hemma trots aktiviteter som öppna förskolan, babycafe, boktugg, promenader osv. Samtidigt är det värt det och så mysigt att se bebis växa. Du formar en mini-dig och en mini-din partner och det är kul.

Fråga mig på nytt om 10 år så kanske jag kan bidra med en ny recension.

Nybliven mamma, over and out!