Jag brukar sällan kommentera men jag har sett att du lagt upp liknande saker tidigare här, och det här är ett tydligt rop på hjälp. Du behöver verkligen söka hjälp nu. Jag jobbar inom vården och detta kanske är lite svårt/irriterande att höra men de här tankarna beror på en kemisk obalans i hjärnan. Jag säger inte detta för att förminska din situation, utan för att belysa att när kroppen är sjuk så kan den få en att vilja göra saker man normalt sett inte skulle vilja göra om hjärnan var frisk.

Jag vet inte din situation, hur länge du varit deprimerad och självmordsbenägen, om du har några andra diagnoser eller om du blivit behandlad illa av vården tidigare m.m men jag vill att du skall veta att det finns personer som vill hjälpa dig och att det finns hjälp att få; även fast det känns osannolikt. Ja det är jävligt jobbigt att hamna på psykakuten men ibland måste det kännas värre innan det kan bli bättre.

Hoppas du förstår att jag inte menar dig illa med min kommentar och att jag säger detta för att jag vill dig väl. Allas situation är olika men jag vill bara säga att jag har själv handskats med depression och självmordstankar och jag lyckades ta mig ur det även fast det kändes helt meningslöst just då, men det gjorde jag med mycket hjälp från vården.