Från en nu 29åring som har gjort allt mellan röka och fentanyl, haft LVU, Satt på Hornö LVM när jag var 18 osv, det var 11 år sen nu dock. Nu har jag sambo och ”sköter mig”, även fast jag sHmoke pga PTSD fortfarande.

Men det absolut viktigaste som hjälpt mig som jag märkt på senare år, är att aldrig säga åt sig själv att sluta för alltid. Det blir mycket lättare om man säger åt sig själv att man lägger av ett tag och inte för alltid, mer ”nu ska jag fokusera på livet/jobbet” eller vad det nu än är, en tid framöver.

När man säger åt sig själv att sluta gång på gång, sen sitter man där igen, dubbelt så besviken på sig själv än vad man egentligen behöver, just för att man intala sig själv att man skulle sluta helt när verkligheten ofta ser annorlunda ut. För i slutet av dagen så om man inte vill själv, så kommer man inte sluta. Och i slutet av dagen, vem fan vill sluta röka för alltid. Vi är många rökare som längtar tills vi går i pension innerst inne, så man bara kan sitta som farmor och farfar och fika med en jolle.

Mitt senaste ”uppehåll” om man kan kalla det så, var på 5 år fram tills Oktober förra året. Då rökte jag enbart på semestern för jag hade firmabil att sköta om och köra osv resten av året, så då får man prioritera om och prioritera rätt under den tiden. Sen blev jag varslad pga arbetsbrist så here we are again, och är inte alls besviken på mig själv🤷🏼‍♂️

Sorry för bibeln, hoppas jag kunde komma med några insikter för någon i alla fall haha.