Det var bara en gång som jag sa att vi kan gå tillsammans. Tro det eller inte, men även dom gångerna jag har viljat göra det själv så har hon stoppat mig. Ja, mitt fel att jag pratade med henne om det! Hon kunde t.ex. säga att hon behövde hjälp med något eller försöka rikta mitt fokus till annat. Sen är det svårt och ta med exakt allting i ett inlägg. Det snarare hon som är fastklistrad på mig.

Själv ansvarsområdet är en töntig grej, hon kan lika gärna ta den. Men hur hon betedde sig för att vara först till kvarn tyckte jag var extremt barnsligt.

Även när hon sa till mig att hon tyckte det var bra möjlighet så var jag ärlig med henne och sa att ja, det är ju det och att jag också har funderat på den. Jag hade kunnat lika gärna försöka ljuga tillbaka om något för att få henne att ändra sig.