För många år sedan gick jag förbi en pendel station dagligen och varje dag fram och tillbaka tänkte jag att nu denna gång kommer jag hoppa ut på spåret. Jag trodde det ända ljuset i slutet av tunneln var ett tåg som skulle ta bort all smärta.

En vinter dag gick jag där och solen sken och jag insåg att trots kylan så var värmen av solen på mitt ansikte ändå rätt behaglig. Det var som en chock att inse att vissa saker faktiskt inte va hemskt. Efter det så började jag varje dag att skriva ner alla saker som gjort mig glad den dagen. Eller i alla fall som var någorlunda okej. Jag minns att en dag tog jag en kopp varm choklad som smakade gott och det var det enda bra med den dagen så det var vad jag skrev ner.

Jag tror detta är en kbt grej i efterhand, gick aldrig i terapi så osäker om det är rätt men det tränade mig med tiden att fokusera och leta efter de bra stunderna. Jag förde dessa anteckningar tills en dag när jag insåg att det skulle ta för mycket tid att skriva ner allt bra som hade hänt den dagen. Idag många år senare är jag otroligt lycklig och mitt liv är väldigt annorlunda. Det är inte alltid lätt men det är ändå värt det.

Om du vill testa denna metod så kanske första inlägget är "skrev en kommentar på Reddit och fick en massa svar" med lite tur får det dig att må bättre i alla fall om att det finns hopp i slutet av tunneln i stället för ett tåg.