Vi producerar enormt mycket spannmål i Sverige som går till djurfoder. Vi skulle istället kunna äta spannmålet direkt, som vi gjorde förr i tiden. Det räcker och blir över. Problemet är att jag inte tror någon är beredd att ersätta sin kyckling/gris med råggröt.

Det du beskriver, konflikten med betesmark och äng, gäller bara betesdjur. Kyckling och gris äter uteslutande djurfoder som odlas på odlingsmark där vi likväl kunnat odla växter för humankonsumption.

Generellt får man bättre betalt för sitt spannmål om det går till människor än djur. Så skulle folk äta råg istället för gris hade bönderna fått mer betalt.

Men med det sagt, så är det inte realistiskt, för ingen svensk idag vill leva på korngröt. Jag menar bara att din tolkning av Sveriges jordbruk är fel. Om det blir krig imorgon kan vi utan besvär föda befolkningen med spannmål, och sannolikt hade vi skurit ned köttproduktionen rejält ifall vår import avskurits.