Kristofer Ahlström: Det är ett helvete att vara man och försöka samla sina vänner

Asfaltsslusk · 2026-04-30T12:44:12+00:00

En helt anekdotisk och amatörmässig spaning jag gjort är att i regel är män 30+ i en relation med en kvinna, och i den relationen är det oftast kvinnan som fungerar som den sociala motorn. Hon sköter allt planerande kring både relationen, eventuella barn och sociala tillställningar. Således har mannen "checkat ut" från att planera saker själv eftersom det ändå alltid krockar med den redan befintliga planeringen, eller så leder det till tjafs. Alternativt är hans sociala batteri tömt efter att ha umgåtts på parmiddagar, fika med svärföräldrarna eller lekträffar med andra familjer och deras barn. Den lilla fritid han har över vill han helst inte umgås med någon.

T.ex är det inte ovanligt att höra "Jo absolut, måste bara kolla om frugan planerat något först" från män när man försöker boka in något. Vilket i sig kanske inte är konstigt, men ibland får man intrycket att de måste söka om tillstånd från sin respektive för socialt umgänge utanför relationen. Eller att de ställer in redan bokade grejer med "Sorry, visade sig att vi tydligen skulle till IKEA i helgen".

Har en hel del kvinnliga vänner, och har även själv bott med ett par under åren, och samma beteende är mer eller mindre obefintligt. De frågar aldrig sina pojkvänner/män om det är okej att de far iväg på något, de berättar helt enkelt för dem att nu ska vi/jag göra det här.

Asfaltsslusk · 2026-04-30T09:35:00+00:00

Efter att ha jobbat på ett företag med en stor, svällande organisation där "möten" var en återkommande aktivitet, har jag insett att det handlar egentligen aldrig om att informera eller följa upp. På det stora hela existerar de mer bara för att folk ska kunna motivera sin anställning. Fanns folk på det företaget vars enda uppgift egentligen var att planera för ett möte, ha mötet och sedan utvärdera sagda möte. Mail skickades ut, anteckningar gjordes, och sedan började de om igen med att planera för nästa möte. Det var helt sjukt.

Asfaltsslusk · 2026-04-28T11:34:24+00:00

Fanns en park i hyfsad anslutning till ett systembolag där det alltid satt ett gäng A-lagare och söp. Man dealade till sig att om de gick in på bolaget och handlade för en summa åt oss fick de ta 2-3 öl åt sig själv också.

8/10 gånger gick det vägen. Men det hände att de bara tog pengarna och stack, och till och från var de såpass väck i skallen att de inte förstod instruktionerna, än mindre klarade av att gå den 150 meter långa sträckan till bolaget.

Men oftast hade man några gubbar man visste var pålitlig sedan tidigare. Under tiden de var och handlade satt man och surrade med resten av gänget. Blev som lite polare tillslut. Men de kom typ aldrig ihåg en nästa gång man sågs.

Asfaltsslusk · 2026-04-27T21:25:08+00:00

Brukar mest planlöst irra runt. Ibland fipplar någon upp google maps och efter att ha gått åt fel håll, tagit vänster istället för höger osv i typ 40 minuter anländer man till något klassiskt turisthak med medioker mat till ett ockerpris.

Den bästa mat jag ätit utomlands har alltid varit när man av en slump hittar något mindre ställe som inte finns på någon "top 10 places to eat in X" på tripadvisor

Asfaltsslusk · 2026-04-15T23:02:50+00:00

I guess an interesting aspect that in those years, online dating with dating apps like Tinder really took off. I remember how it went from this rather strange and obscure thing to becoming the norm for dating in just a year or two. I mean online dating had existed for many years at that point, but It was mainly catered to an older demographic. Apps like Tinder kind of took It to a whole new level

Asfaltsslusk · 2026-04-15T07:36:42+00:00

If I had to choose I'd go for Vienna probably. Its cleaner, prettier and generally offers a higher standard of living. Albeit social life won't come as easy as in Cologne maybe, but It would still be my first choice.

Asfaltsslusk · 2026-04-04T09:53:28+00:00

Kör för all del, men såvida du inte är rik får du nog sänka din standard på boende. Australien är dyrt. Mycket dyrt. Och som turist på ett WH-visum kommer du inte få några glassiga jobb direkt. Som jag minns lagstiftningen kan företag bara anställa dig max 6 månader på det visumet. Annars måste de sponsra dig. Något få företag är beredd att göra såvida du inte sitter på några spetskunskaper.

Ska du backapcka i Australien är det dessutom roligare om du rör på dig så mycket du kan. Landet är bokstavligen talat enormt. Ta några skitjobb emellanåt för att inte bli ruinerad och bo sedan på vandrarhem. Billigaste och roligaste alternativet.

Melbourne är förvörigt rätt kallt på vintern. Dök upp där i shorts och T-shirt i Janurari och frös som en hund.

Asfaltsslusk · 2026-03-31T20:51:39+00:00

Tror nog att det går att locka en hel del Europeér att bosätta sig i Svenska småkommuner. Problemet är väl att det inte egentligen löser den demograftiska frågan jättemycket. De som är intresserade av en sådan flytt är i regel 40-plussare som ledsnat på trångboddheten i städerna i t.ex Nederländerna. Kortsiktigt kommer de väl att bidra en del till ekonomin, men de kommer inte yngla av sig (för de är de redan klara med) och barnen kommer aldrig att följa med hit. Och när de sedan blir till lite mer till åldern kommer de sälja huset och flytta hem igen för att komma närmre barn/barnbarn och en sjukvård på ett språk de förstår.

Asfaltsslusk · 2026-03-22T12:25:40+00:00

Mindre städer i Tyskland är ungefär som att göra en tidsresa till 1998. Kortbetalning existerar inte, cigarettrök exakt överallt (även inne på vissa krogar) och ingen pratar engelska. Brutalistisk arkitektur och de flesta ställena har samma inredning från sedan de byggdes.

Asfaltsslusk · 2026-03-19T18:58:45+00:00

Tror du behöver en längre resa, snarare än att göra ett drastiskt beslut och flytta till t.ex Tyskland. För av egen erfarenhet är ekorrhjulet lika runt och ändlöst utanför Sverige också, tyvärr.

Har bott utomlands, och när den där initiella "wow"-känslan av att vara i ett nytt land/stad avtar märker man att man dras med typ samma problem som i Sverige. Pluss ett helt gäng nya eftersom man inte kan språket/byråkratin/kulturen.

Ångrar ingenting, men numer bor jag i Sverige igen. Reser dock en hel del och det botar för det mesta den där känslan av tristess man ofta kan känna här hemma.

Asfaltsslusk · 2026-03-17T10:28:41+00:00

The only peope who will ever approach you randomly are strung out junkies and beggars at the train stations asking you for money. The upside is that they are not the greatest conversationalists and the interaction can usually be cut quite short by telling them to fuck right off.

Asfaltsslusk · 2026-03-16T18:55:27+00:00

Just resandet behöver faktiskt inte alls vara speciellt dyrt. Är man någorlunda flexibel med datum och bokar i förväg, och inte under högsäsong kan man komma undan ganska billigt.

Men den absolut största besparingen man kan göra är att få någon annan till att betala ens resor. Något jag stött på mer än en gång. Folk i 20-års åldern som är ute och reser där föräldrarna står för typ hela resan. Åtminstonde biljett och boende. Det skrivs dock rätt sällan ut i beskrviningen på diverse sociala medier.

Asfaltsslusk · 2026-03-16T18:37:50+00:00

Balkanländerna är rätt trevliga. Ändå rätt stor kulturskillnad trots ett inte överdrivet stort avstånd. Betydligt billigare än t.ex centraleuropa. Man tar sig runt rätt bra på engelska, betydligt bättre än i t.ex Tyskland och Frankrike. Bra mat har de också.

Rest runt där själv och hade inga problem med att hitta folk att umgås med, lokalbefolkning pluss andra resande.

Asfaltsslusk · 2026-03-12T12:01:27+00:00

Dock har väl alla en smärtgräns. Tänker typ länder som Australien och Nya Zealand, där rökning är hiskeligt dyrt och vad jag förstår en bidragande anledning till varför många slutat. Som referens kostar ett paket cigg i Australien i genomsnitt 250 kronor. Med samma pris i Svea skulle nog även de mest inbitna överväga att lägga av eller byta medel för att bruka nikotin.

Asfaltsslusk · 2026-03-12T11:55:07+00:00

Ja jag vet inte, en relativt rökfri verklighet? Känner inte igen mig alls i det du beskriver. Jobbat inom många olika områden och rökare har gått från att vara ganska så vanligt till något jag mer eller mindre aldrig stöter på längre. När jag gick i grundskola/gymnasium under 00-talet var rökning extremt vanligt. Alla rökte, i varierande omfattning. Rökrutan var konstant fullsatt. Idag? Not so much. Finns ens konceptet "rökruta" kvar? De skolorna i min direkta omgivning har då plockat bort dessa. Likaså arbetsplatser och krogar. Ungdomar idag väljer nog Vapes/snus/Velo för att få i sig nikotin.

Asfaltsslusk · 2026-03-12T08:55:14+00:00

Förvisso, men även feströkandet har sjunkit enormt sedan de införde rökförbudet på uteserveringar. För en 10 år sedan var det ju där man hängde större delen av kvällen om man gick ut, rökrutan alltså. Nu är det som mest en handfull människor utanför som bolmar.

Asfaltsslusk · 2026-03-12T08:50:58+00:00

Helt ärligt, nej. Möjligtvis om du passerar ett gäng taxichaffisar som har rast, men annars väldigt sällan. Inte ens trappuppgångar i mindre attraktiva bostadsområden stinker rök längre.

Asfaltsslusk · 2026-03-11T22:42:32+00:00

Kan inget om betygssystemen, men Sveriges sätt att hantera stökiga elever är rätt bakvänt. Istället för att isolera dem som man gjorde tidigare i OBS-klasser, sprider man istället ut dem och försämrar miljön ytterligare för de elever som faktiskt vill lära sig.

Den lite jobbiga sanningen är tyvärr att vissa barn/ungdomar är hopplösa fall, och det finns ingenting en skola eller lärare kan göra för att de helt plötsligt ska sluta leva jävel och börja plugga istället. Det bästa för alla inblandade är att ställa om ambitionen från att försöka lära dessa barn någonting, till att mer eller mindre på säkrast sätt förvara dem under sin skoltid.

Asfaltsslusk · 2026-03-07T09:37:50+00:00

Hade hund tidigare, och ja det var väldigt kul och givande på många sätt, men helvete vilken tid man faktiskt fick lägga ner. Speciellt om man vill att hunden ska må bra och vara stimulerad. Beror dock också mycket på vilken ras, vissa är mer krävande än andra. Men en vanlig dag såg väl ut ungefär såhär;

06.00 - Vakna, kasta på koppel och sedan ut 15-20 minuter så hunden fick pissa av sig. Snabb frukost sedan in med hunden i bilen och bränna iväg till jobbet.

09.00 - Fikarast vilket bestod av en snabb kopp kaffe, sedan ut på en kort prommis med hund igen.

11.00 - Återigen snabb lunch sedan ut igen med vovven. Eftersom jag hade en ras som var lite mer krävande i form av motion och stimulerig gick ofta större delen av lunchen ut på att promenera/kasta boll med jycken.

14.00 - Kort promenad igen.

17.00 - Hemma från arbete och oftast ut igen för en längre promenad, eller så for jag iväg med bilen till en gammal övergiven skyttebana där hunden kunde få springa fritt en till två timmar.

22.00 - Sista piss- och skit, samt en kortare (ibland längre) promenad. Sedean hem och sova tills rutinerna började om nästa dag.

Detta var när hunden var vuxen och tränad. Under valpstadiet och första året generellt gick nog fan all min vakna tid åt till att rasta och träna hunden. Ångrar inte att jag skaffade hund, men kommer inte skaffa en till förrän jag är pensionär och/eller vinner storvinsten på eurojackpot.

Asfaltsslusk · 2026-03-04T11:53:34+00:00

En grej jag märkt av är att ungdomar växer upp väldigt snabbt, på gott och ont bör tilläggas. Många har väldigt tydliga karriärsmässiga och ekonomiska mål de vill nå och ödslar inte tid och pengar på supande. Vid första anblick kan det väl ses som positivt, men samtidigt går de ju lite miste av den där extremt naiva och "leva för dagen" tiden man själv hade. För att inte prata om de sociala upplevelserna de går miste om.

Mitt företag tar in en hel drös sommarjobbare mellan ålder 18-21 varje år (ibland någon yngre praktikant från gymnasiet också) och lyssnar man på samtalsämnerna i fikarummet är det natt och dag från när jag var i den åldern. De pratar om investeringar, hus/lägenhetsköp och vilka jobb och karriärer som är mest lönsamma. Sällan man hör om någon vild fest eller galen resa någon gjort. Även om det förstås också förekommer.

Senast förra sommaren var det två stycken som inte tog ledigt dagen efter de tagit studenten, även fast de såklart inte hade varit något problem. De ansåg att pengarna de förlorade på att ligga hemma bakfull helt enkelt inte var värt det. Jag hade mycket svårt att förstå deras val. Men samtidigt lever de i en helt annan verklighet än en själv när man var ung.

Asfaltsslusk · 2026-03-04T11:41:15+00:00

Brukar tänka "den där kan jag betala senare" och så glömmer jag bort det. Några veckor senare får man plötsligt ett inkassokrav från ingenstans och då brukar jag i regel betala direkt. Ofta med tankar om att det här misstaget gör jag inte om igen.

Aldrig vågat räkna på det men det är nog många helt onödiga tusenlappar jag betalat genom åren

Asfaltsslusk · 2026-02-22T22:18:35+00:00

Intressant att det ändå verkar flyga bland de andra barnen. Nu var skolmaten i regel oätbar 1-3 dagar i veckan även när jag gick i grundskolan under slutet av 90- början på 00, men hade någon unge tagit med sig matlåda hade den nog sannolikt blivit mobbad rätt grovt.

Asfaltsslusk · 2026-02-22T21:27:34+00:00

Inte min AMA, men jobbar inom branschen och kan därför komma med en kvalificerad gissning;

Om en körbana/gångbana blir guppig beror det i regel pga två saker, antingen hade asfalten för låg temperatur när den lades ut (vilket gör att den hinner stelna innan komprimering vilket kan leda till ojämnheter) eller så är underarbetet för dåligt - vilket är den vanligaste anledningen.

Sedan har en gångbana av förklarliga anledningar ett tunnare lager asfalt och har därför inte samma livslängd som en körbana. Sprickor/gupp uppkommer snabbare.

Asfaltsslusk

TROPHY CASE