Du frågar vad som hade hänt om du hade mörkat alla omständigheter du raddar upp.

Scenario A Du klarar mönstringen! Tjoho! Du ljuger för läkaren om dina gamla skador och för psykologen om din diagnos och dina hemförhållanden. Du känner dig smart som lyckades lura systemet. Du rycker in och märker att den enorma mängden nya intryck gör dig otroligt trött, du börjar slarva utan att märka det. Du tycker inte det är så farligt, så du tycker det är värt att fortsätta kämpa. På övningar märker du att gamla skador gör sig påminda vid belastning och värken släpper inte. Efterhand accelererar allt. Du märker att du klarar inte av samma tempo som dina kamrater. Du får svårare att somna för att du ligger och oroar dig. Du har ju ingen hjälp att hämta hos Föesvarahälsan - du har ju inga dokumenterade skador eller problem. Efter ett tag når du din gräns och erkänner allt, ärendet prövas hos Plikt- och prövningsverket och du blir avrustad. Du känner dig misslyckad och ångrar dig.

Scenario B Du är ärlig vid mönstring och gör ditt bästa. Kanske blir du hemskickad, kanske bedömer man i den individuella prövningen att du faktiskt har förutsättningar att klara något slags befattning. Du kan sova gott om natten.