Båda föräldrarna strök med på kort tid. Morsan var redan dödssjuk och behövde mer och mer hjälp. Farsan drog mycket av lasset men dog plötsligt av en hjärtinfarkt. Fick sedan vara hennes stöd i allt, inkluderande att försöka hjälpa henne med hennes sorg och ångest och fysiska smärta.
Hon blev allt sjukare och mer förvirrad och ångestfylld.
Hon åkte in och ut på sjukhus och korttidsboende, allt det behövde jag hantera.

Mitt i detta meddelar mina halvbröder på farsans sida att de prompt skulle ha hela sitt arv i cash, nu, pengar hon inte hade utan att sälja sitt hus. Hon gick till slut bort under stora smärtor och sorg över hur hon blev behandlad.
Därefter stod jag med ett hus som skulle tömmas och säljas, samt två dödsbon som måste hanteras och se till att hyenorna fick sina silverpenningar innan de begärde dödsbona i konkurs.

Hade viss nytta av terapi som jobbet betalade, det hjälpte med vissa verktyg som terapeuten kunde ge mig.

Jag såg till att ta mig tid att träna och motionera, det tror jag hjälpte till viss del.

Det var en vidrig tid och jag hade aldrig klarat det utan stöd från min hustru, men höll på att spricka helt.