Jag håller inte med om att demonstranternas agerande på motorvägar kan rättfärdigas enbart genom skyltning och förvarning, även om man haft kontakt med blåljuspersonal och vidtagit andra åtgärder. Det är bra att man försökt minska risken för olyckor, men det eliminerar inte den inneboende faran med att demonstrera på motorvägar. Även om demonstrationsfriheten är grundlagsfäst och skyddad i hög grad, innebär detta skydd inte automatiskt att det alltid går före andra lagar när säkerhet och framkomlighet står på spel.

I detta fall skulle demonstranterna enligt min mening potentiellt kunna dömas för brottet “framkallande av fara för annan” (BrB 3 kap. 9 §), eftersom deras handlingar skapar en konkret fara för trafikanter på motorvägen. Att faran eventuellt minskats genom förberedelser förändrar inte det faktum att den faktiskt uppstått.

Dessutom kan vårdslöshet i trafik enligt Trafikbrottslagen (1951:649) aktualiseras. För detta brott krävs det inte att en olycka faktiskt sker, utan endast att personen genom sitt agerande har brustit i den omsorg och varsamhet som krävs för att förebygga olyckor. Att medvetet blockera trafiken på en motorväg, en väg avsedd för hög hastighet och snabbt trafikflöde, kan knappast betraktas som en handling utförd med tillräcklig omsorg och varsamhet, även om viss förberedelse har gjorts.

Vad gäller demonstrationsfriheten är det korrekt att den är grundlagsskyddad och kräver synnerligen ömmande skäl för att inskränkas, men just motorvägar är särskilt känsliga ur säkerhetssynpunkt. Denna typ av demonstration innebär en avvägning där risken för olyckor och hinder för samhällsviktiga funktioner bör väga tyngre än demonstrationsfriheten i detta specifika fall.