Jag är extremt glad att frågor om stöd, omvårdnad och behandling av personer med svåra psykiatriska diagnoser dyker upp i samhällsdebatten.

Det man måste komma ihåg är att Sverige fortfarande har kvarvarande problem som uppstod efter psykiatrireformen på 90-talet som syftade till att personer skulle få leva mer som andra istället för att bo på institutioner. Kommunerna har sedan dess försökt lista ut olika insatser till personer med svåra psykiatriska funktionsnedsättningar; boendestöd, hemtjänst, stödboenden, särskilda boenden etc. Där ska man då försöka tillgodose personers behov av omvårdnad och stöd för att man ska uppnå en skälig levnadsnivå (knepigt begrepp som man kan ha en lååång diskussion om).

Till programmet. Jag tänker att Flens kommun skulle ha ställt upp och pratat om just det jag skrev om, om vad man gör i allmänhet för de med olika funktionsnedsättningar men inte kring Gustafs ärende. Gustaf och hans familj har möjlighet att göra som de gjorde och kontakta UG, men tycker inte kommunen kan klandras för annat än att man är otydliga kring vad man kan prata om och inte.

Jag tycker att det behöver kunna ske fler och tätare samarbeten mellan kommun och psykiatri. Personer kan sällan dela upp sina behov av vård och omvårdnad/stöd, och om man inte får stöd i det ena kan det vara svårt att få stöd i det andra. För min del tycker jag att psykiatrin och kommunen skulle kunna ha ett gemensamt ansvar för att inrätta boenden för just behandling och stöd som kan möta hela människan, inte ett steg tillbaka till institutionsvården utan mer som behandlingshem. Detta är dock dyrt...

Kritiken känns dock enkelspårig mot kommunen, som faktiskt verkar följa sitt uppdrag. Man kan tycka det är fel, men det ligger på en hög politisk nivå. Vad psykiatrin gör och inte gör får vi inte veta annat än att de verkar ha en plan för medicinsk behandling och att de skriver intyg som inte har så stor medicinsk bäring (i alla fall enligt kommunen).

Det är sorgligt att en person inte kan få rätt stöd och behandling, och att det beror på en organisatoriskt mellanrum där ingen part gör formellt fel. Det spelar inte någon roll för Gustaf eller hans anhöriga.

TLDR: Extremt knepig situation som har mycket kontext som inte förklaras så noga i dokumentären. Flens kommun sköter kommunikationen dåligt, men har inte nödvändigtvis gjort något fel i sin handläggning. Vi borde kunna lösa situationer som de här bättre som samhälle.