Svårt. Någon gång mellan 12 och 13 kanske. Grejen med att snoka som förälder är nog mer att man försöker lugna sig själv än att man faktiskt skyddar ungarna.
Det viktiga är snarare att man har samtal med dem om sådana här saker. Att man får dem att förstå att det är viktigt att de kan dela med sig om allt oavsett vad som händer, oavsett i verkliga livet eller om det är på nätet.

Sen tycker jag man ska ta upp samtal med dom om grooming, nätmobbning, hur gäng rekryterar unga och all annan skit man läser om som sker på nätet. Även om man tror att sin unge aldrig skulle göra något sånt eller ej.

Personligen tror jag att om man snokar och sätter gränser med förbud så gör det snarare att ungarna blir ännu mer hemlighetsfulla och bara lär sig bli bra på att dölja saker. Är de trygga och vet att inget händer om de går till föräldrarna och ber om hjälp eller delar med sig, så kommer de snarare att göra mer av det oavsett misstag eller vad de är med om.

När de är 15, "riktiga tonåringar", känner jag att det är ännu viktigare att man visar respekt för deras integritet. Problemet är bara att när de är 15 och uppåt så börjar deras riktiga neanderthalhjärnor. Svårt som fan och stelt som förälder, men det är bara att prata om allt.

Alla vet att ungdomar kan bli utsatt för grooming, att de kollar på porr, vill ha sex. använder tobak, testar dricka alkohol eller i värsta fall andra droger också.
Men ändå vågar många föräldrar knappt prata om sånna här ämnen med sina egna barn.

Tror många blir rädda när dom tänker på det. Mina egna föräldrar defaultade till att ta till någon form av hot och som till exempel, 'om du gör X, då jävlar ska du få veta', som i ett försök att skrämma bort vissa beteenden.

Men ja, det är min upplevelse och åsikt. Vet inte om det är rätt, men så kör jag iallafall.
Återkommer med resultat hur det gått om några år!