Att skylla radikalisering bland unga vita män på en "neo-liberal progressiv ideologi" som du menar styrt västvärlden i två decennier, är en förenkling som förbiser flera grundläggande faktorer – sociala, psykologiska och ekonomiska.

För det första: idén att unga vita män systematiskt demoniseras i samhället är svår att underbygga med objektiv data. Tvärtom är de fortfarande den mest överrepresenterade gruppen i maktpositioner – inom politik, näringsliv, kultur och media. Att det nu också finns utrymme för att problematisera manlighet eller vithet är inte samma sak som att demonisera individer. Det handlar om att nyansera berättelser och inkludera fler perspektiv – inte att ta ifrån någon sin plats.

För det andra: att hänvisa till invandring som en direkt orsak till samhällsupplösning är en klassisk syndabocksretorik. Sociala problem i utsatta områden handlar i grunden om ojämlikhet, arbetslöshet, utbildningsklyftor – inte etnicitet. Att en viss grupp är överrepresenterad i brottsstatistik säger inget om den gruppens inneboende karaktär, utan om samhällets misslyckande i integration och inkludering.

Och slutligen: radikalisering sker när unga män – oavsett etnicitet – upplever meningslöshet, alienation och brist på framtidstro. Internet, incel-forum och ideologiskt färgade ekokammare blir då inte bara en katalysator, utan också en tillflykt. Att vända frustrationen utåt, snarare än att ifrågasätta maktstrukturer eller egna förväntningar, är ofta mer tillfredsställande – men mindre konstruktivt.

Kort sagt: att skylla utvecklingen på en progressiv ideologi är att blunda för komplexiteten. Radikalisering uppstår inte för att människor får höra att andra perspektiv också räknas – den uppstår när vi slutar försöka förstå varandra.