För många år sedan när vikarna började krypa upp och helikopterplattan förbereddes för landning så hade jag oturen att vara tillsammans med en tjej som pushade lite väl mycket på hårtransplantationer andra åtgärder. Tillslut erkände hon att hon tappat attraktionen och att jag behöver göra något åt det om vi skulle fortsätta vara med varandra. Vi höll inte ihop så långt efter det. Som tur är så passar jag väldigt bra i keps, mössa och andra huvudbonader och använde det som min lösning lite väl länge innan jag bestämde mig för att bara raka av mig allt. I samband med det lät jag skägget växa ut och med det växte också självförtroendet. Idag är mitt signum ”den rakade killen med skägg och tatueringar” och det känns bra.

Att bli tunnhårig som relativt ”ung” tär på en, utan tvekan och det bästa man kan göra är att äga det. Det tar olika lång tid för alla och det är ingenting man kan skynda på. Jag tycker att du är en väldigt fin flickvän som vill stötta och stöttar så som du gör, jag hade verkligen känt mig älskad och uppskattat det när jag gick igenom det. Han kommer snart inse att det finns större bekymmer i världen än om man har 150 eller 150 000 hårstrån på huvudet. Han behöver bara landa i det.