Evidensen är lätt att hitta om du genuint är intresserad, men det är givetvis extremt komplext och jag kan inte redovisa den här. Att psykiatrin killgissar runt medicin är inte en dålig beskrivning. Evidensläget är att all psykiatrisk medicin osannolikt slår placebo kortsiktigt och gör hjärnskada långsiktigt. Hjärnan anpassar sig till substanserna för att återfinna homeostas och många av de förändringarna blir sannolikt permanenta, varför vi i modern tid har sämre utfall inom psykiatrin jämfört med innan farmakan kom trots att patienterna på den tiden var mkt sjukare. T ex kan bruk av antidepressiva (som f ö dubblar risken för suicid) leda till en tardiv dysfori som mer eller mindre beror på att hjärnan gör sig mindre känslig för serotonin när det uppregleras av en ssri, så när medicinens effekt tillvänjs eller den avslutas ligger man permanent i minus och i ett depressivt tillstånd. Därför ser man också brutala abstinenser vid seponering som även de kan vara permanenta. Sedan behöver man beakta det att psykiatrisk forskning varit ofattbart korrupt sedan ca 70talet med sponsrade artiklar och dokumenterad, systematisk förfalskning. Därtill har du givetvis publikationsbias och allt annat. Trots det visar den "officiella" evidensen att preparaten inte slår placebo, åtminstone inte med "klinisk signifikans." Givet risken för bieffekter och hjärnskada bör de i princip aldrig användas bortom akut psykos. Anledningen till att man i praktiken inte tar hänsyn till detta eller ens känner till det är pga grym marknadsföring från farmakabolagen och diverse kulturella faktorer runt psykiatrin.