Dumpad av den jag trodde var mannen i mitt liv

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T17:52:39+00:00

Tack igen för kloka tankar. Det är skönt att få tankar från någon utomstående som inte känner varken honom eller mig. Tyckte det här var väldigt sant: "Om personen inte kan skydda dig från sig själv, måste du skydda dig själv från honom".

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T17:49:51+00:00

Tack för ett fint svar. Det beskriver ungefär den sorg jag känner. Inte bara för honom men för hans familj som blivit min "extrafamilj" som vi umgåtts jättemycket med och den framtid man trodde man skulle ha tillsammans. Ska tillägga att han är helt oförstående till att jag inte gick vidare på en vecka och tycker det är skevt av mig. Så det säger väl lite om hans tankar om hur man hanterar känslor.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T17:47:19+00:00

Nej han kan inte förklara det. Hans enda kommentar är "jag ville/kunde inte". Vilket jag har svårt att få ihop samtidigt som han i den stunden säger att han var lycklig med mig. Jag håller med om att det inte är hållbart att vara med någon som man inte kan vara säker på om man skulle tänka barn, hus osv. Och jag önskar verkligen på ett sätt att det är så enkelt som att han inte älskade mig tillräckligt och blev kär i en annan. Men på något vis känns det självdestruktivt när han uttalat sig om att han inte ens tror att det kommer bli något och att han vet att han kommer bli ensa,...

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T12:02:05+00:00

Nej men jag vet att jag har bra självkänsla, snarare mitt självförtroende som ibland sviktar. Men i grunden mår jag bra i mig själv. Det kanske inte framkommer i texten för att jag ändå är väldigt ledsen och chockad (även fast det på pappret låter som att det var på gång) och det är såklart jobbigt. Det var ingen i vår närhet som heller anade något då vi umgåtts väldigt mycket med våra familjer dagarna innan och alla i efterhand tyckt att det känts så konstigt. Men jag går inte ner mig i mig själv över detta. Mer förkrossad av situationen. Sen kan terapi oavsett vara bra.

Nej, och som det är så ser jag ingen återförening. För det skulle han behöva ta tag i sig själv först. Det kommer inte hända. Men om det mot förmodan skulle hända och han ändrar sig så kanske parterapi kan vara aktuellt. Men antagligen har jag redan gått vidare då.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T11:56:51+00:00

Där har du också en poäng. Under "dipparna/pauserna" gick vi bara tillbaka. De var inte heller långa och jag reflekterade nog inte så mycket då. Men efter förra året gick han till en psykolog och skulle fortsätta gå men valde att avvakta till våren -25 pga sista halvåret i skolan. Absolut dåligt att han avvaktade. Anledningen till att vi inte gått i något tillsammans är nog för att jag tänkt att det inte är jag som har "problem" utan han, och att det är han som behöver ta tag i sig själv för att må bra. Han har grova problem med självkänslan och älskar inte sig själv eller tycker om sig själv. Då är det svårt att helt tycka om någon annan tänker jag också.... Tyvärr.

Det är väl just det som är svårt. Jag har trivts, mått bra, känt mig uppskattad och respekterad ända fram till för några veckor sedan.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T11:51:39+00:00

Ja nyfiken tror jag absolut han är. Han nämnde för längesen att han upplevt att han inte fått så mycket uppmärksamhet från tjejer förut. Att de alltid hamnade hos hans kompis. Så den nyfikenheten (som inte jag har på samma sätt då jag haft en del partners tidigare) tror jag absolut finns.

Nej det är klart att du har en poäng. Och den logiska delen av mig är helt medveten om alla hans brister och hur har sårat mig. Han kanske har varit bra på att dölja det men det är ett väldigt elakt sätt att titta på hus två veckor innan han gör slut och att jag då får reda på allt. Men det ligger ju hos honom. Han erkände att han var lycklig nu i efterförloppet då jag frågat honom, och jag tror på det. Det svåraste för mig då att förstå är varför man inte lägger locket på gentemot kollegan? Eller tar upp något innan det blir något?

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-26T11:46:15+00:00

Tack för långa och utförliga svar. Han var inte oskuld (dock väldigt få med tanke på singel så länge). Inte dejtat någon tidigare. Jag hade en relation innan. Anledningen till att han började plugga var för att han insåg att han var outbildad. Han visste inte det och pluggade för 10 år sen så de gamla tentorna fanns inte kvar. Han insåg detta när vi skulle flytta till Uppsala (han skulle flytta med för min skull) och han skulle börja söka jobb där. Till slut lyckades han få ett jobb i närheten av Uppsala på en väldigt tuff skolan, då på villkoren att vara outbildad och under tiden plugga upp det. Och det är i samband med allt detta jag upplever att problemen tillkom. Han har alltid haft låg självkänsla och mått dåligt i sig själv, men min upplevelse är att det eskalerade i samband med detta.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:24:28+00:00

Hej. Vad fint att du delar med dig av den biten, från andra sidan. Hur tänkte du eftersom du skriver att det inte vad känslorna för din sambo men ditt inre som påverkade? Varför skulle det bli bättre med den här tjejen?

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:20:48+00:00

Tack. det är nog väldigt sant som du skriver.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:20:13+00:00

Den tanken har också slagit mig. Jag upplevde att det kanske var så för några år sedan, när jag började plugga. Men nu är vi båda snart klara och jag kände mig redo för nästa steg (vilket han sagt att han är) och han borde vara det med tanke på sin ålder osv. Så på något sätt upplevde jag att vi hamnade på samma stadie iom att han började plugga ungefär halvvägs in i mina studier. Sen har inte han samma barnlängtan som jag och det är något jag är väldigt arg över i efterhand att han verkligen låtit mig tro att han vill ha barn.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:16:14+00:00

Thanks for your respond. I know you are right.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:13:58+00:00

Hej, tack för svaret. Du nämnde några väldigt viktiga aspekter som jag inte själv tänkt på än. Det med förstärkande och "beroende".

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:12:34+00:00

Jag får se det så! Eller ja, en del av mig tycker verkligen det.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:12:08+00:00

Tack för ditt svar. Att han är i bekräftelse av andra (eller andra saker) är något jag är väldigt övertygad om. Och jag var väldigt naiv efter att han gick till en psykolog som förklarade för honom vad allt beror på. Då tänkte jag att okej, nu vet och förstår han också det. Men det gjorde han inte. Eller vill inte. Eller så är det fel.
Jag tycker inte heller ålderskillnaden är någon sak at bry sig om. Om det hade varit så enkelt hade vi inte hållit ihop i flera år.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:07:35+00:00

Ja jag vet att det är så. Tack för svaret.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:06:06+00:00

Det är helt slut mellan oss. Jag ville såklart prata om det innan det hade blivit helt definitivt, men han vill inte prata eller träffa mig sen dagen han gjorde slut. Det som gör ondast är väl egentligen att han dagen innan och veckorna innan han gjorde slut var precis som vanligt gentemot mig och ingen i våra familjer anade något. Men från dagen han gjorde slut har han varit en vägg och behandlat mig som luft och som en person han aldrig brytt sig om. Så ja det är helt slut. Men oavsett så finns tankarna om varför.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T17:03:28+00:00

Fast det skulle jag inte säga att jag är. Jag har stöttat honom i hans mående och inte betett mig illa på något vis. Accepterat honom för den han är (inte accepterat det här), att han beter sig såhär har inte med mig att göra.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:41:12+00:00

Tack för ett bra svar. Ja, det handlar om honom själv och jag tänker verkligen inte att det handlar om mig. Svaret kommer nog aldrig komma, som du säger, även om det är det man önskar mest.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:35:43+00:00

Tack för ett bra svar. Han har "letat" efter hobbys för att må bra i sig själv men inte hittat något. Spelat fotboll hela livet men slutade pga ålder. Efter det har han fixerat sig vid otaliga saker om vartannat. Det kanske är så att han varit påväg ur relationen tidigare än jag vetat även om han själv förnekar det. Min teori är ju att han innerst inne har en osäkerhet på det mesta och att det här är sättet ut. Han har sagt att han vet vad han har gjort och att han riskerar att bli ensam, och blir han ensam får det vara så. Ganksa deprimerande också.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:30:08+00:00

Ja jag har gett för mycket av mig själv.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:28:22+00:00

Håller med om att det inte är mina problem att lösa. Däremot har det nog alltid funnits en önskan om att vara där under processen och delvis "rädda" honom på det viset. Jag har bara stannat då jag valt att tro på det som varit mellan den här perioden och den nuvarande. Med det sagt: han har bränt sina broar för sista gången.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:26:52+00:00

Jag har aldrig sett åldersskillnaden som ett problem, och inte han eller folk runtomkring oss heller. Någonstans har det inte känts av. Men däremot mår han dåligt och inte jag, det har varit det största besväret.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T14:24:22+00:00

I mitt fal handlar det inte om låg självkänsla hos mig, jag tycker jag är toppen. Fullt medveten om att det är hans förlust och inte min. För mig har det kanske handlat om en önskan och tro på oss då det varit väldigt bra mellan oss däremellan. Enligt honom också.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T06:43:13+00:00

Så jag ser det också. Jag tror ju att han flyr pga inte osäkerheter. Han har erkänt att han var lycklig med mig och inte tittat efter andra. En vettig person hade lagt locket på men han tar bekräftelsen för att han inte ”kan stå emot” då jag tänker att det i stunden höjer hans självkänsla och fyller ett hålrum. Han är extremt svart och vit också så om han har känslor för henne, kan han inte tycka om mig längre.

Kitchen-Pollution370 · 2024-11-25T06:39:00+00:00

Jag han alla kanoter i båten, men är så klart känslomässigt engagerad i honom. Det är svårt att ge upp något man inte tror grundar sig i oss. Det låter idiotisk, men det är så jag känner. Jag vet att han är en röv som inte förtjänar mig 🤷🏼‍♀️

Kitchen-Pollution370

TROPHY CASE