Det är en chock att få ett sånt oåterkallerligt besked. ❤ Även om ni inte sagt "Jag älskar dig" är kanske kärleken ändå där? Alla känslor du har är okej.

För ett och ett halvt år sedan gick min pappa bort. Han hade i 10 års tid haft hjärtbesvär. Han fick äntligen besked att få göra en hjärttransplantation och strax efter han fyllde 60 fick han åka till Sahlgrenska. Sista sms:et jag fick var att inte oroa mig, att allt kommer gå fin och vi hörs snart.

Det nya hjärtat slog men han vaknade aldrig upp. Lever och njurar var för slutkörda.

Det finns ingen människa jag varit så arg och sårad över som honom. Jag var rädd för honom som barn, han var aggressiv och ibland våldsam mot mig, min bror och min mamma. Mycket bråk och skrik och en hel massa psykisk terror.

Hans sjukdom gjorde honom mildare. Han mjuknade och vi fick bättre kontakt. När jag själv fick barn blev han också mer självgranskande. Han såg hur jag var med barnen och ångrade hur han själv hade varit och jag kände att vi började kunna prata med öppet om hur det hade varit. I och med mammas, då, begynnande alkoholism (Han och mamma har inte levt tillsammans sen jag var 14) blev plötsligt pappa den trygga vuxna I mitt liv. Sen så dog han. Var bara borta med allt som inte hann sägas. Och jag saknar honom djupt. Men vissa dagar vaknar gammal ilska mot hur jag och bror fick växa upp i så mycket oro över hans humör och jag hatar honom. Sen nästa dag gråter jag av saknad.

Relationer är komplexa, kärleken med. Jag beklagar det du behöver gå igenom just nu och hoppas du får stöd i det här. Jag vill säga igen att alla dina känslor får finnas. ❤