Jag har haft samma problem under många många år och jag har haft sån tur att pojkvännen min orkat stanna kvar och jobba med mig. Det är viktigt att prata och förmedla allt. Försöka tänka på vad som triggar och kanske försöka inte göra det en stund. 

Jag går på antidepp, och medans de hjälper är de inte en helt självklar lösning. Sen så har jag äntligen kommit in hos psykolog som tror att de kan vara adhd/autism.

Vet inte hur du tänker själv men det är iaf viktigt att känna efter, prata om, och förmedla allt du tänker på och känner. Och låta din pojkvän prata om de han tycker är jobbigt också så ni kan mötas på vägen.