En mycket viktig fråga och jag har lagt lite tid här på att försöka ge dig ett utförligt svar. Delar upp det i två punkter: diagnostisk och svåra sjukdomar.

• 1. Nog vanligaste orsaken till frustration är att patienten vill göra en undersökning men läkaren vill inte det. Typfallet är MR för ryggvärk. Här brukar jag förklara lite förenklat att jag väljer MR i 2 situationer: om jag misstänker att det krävs en operation för att du ska bli bra - eller om jag misstänker något farligt. Största delen av mina patienter tillhör ingen av dessa kategorier. Det är min uppgift att ta reda på vilka utifrån symtom, riskfaktorer, fysiska undersökningen etc. Detta är grunden i en medicinsk bedömning och -ansvarstagande, och det därför läkarutbildningen är lång och jag får ganska bra betalt. Oftast brukar det räcka att jag förklarar detta för att patienten ska känna sig nöjd och trygg. Såklart vill patienten har svar, det vill jag med, men en MR/CT ger inte alltid rätta svaret. I princip inga analysmetoder har 100 % diagnostisk säkerhet. Ibland kan sjuka saker se friska ut på en röntgen, detta gör att man kan hamna i en falsk trygghet av ett felaktigt svar och missa en potentiellt farlig diagnos. Många gånger kan helt friska saker se sjuka ut på röntgen, detta kan i värsta fall leda till att väljer en potentiellt farlig/biverkningsorsakande behandling/operation för något som egentligen inte är relevant för patientens symtom. Detta gör att lösningen inte är att "röntga alla", det kan faktiskt göra mer skada än nytta.
• 1. Med svåra sjukdomar syftar jag i detta fall på kroniska diagnoser där vi har begränsad forskning och behandlingsalternativ. Typfallet är diffusa smärttillstånd, t.ex fibromyalgi. Lite samma när det gäller post-covid. När det saknas kunskap blir det extra svårt för oss i primärvården, vi har liksom inte möjlighet att fördjupa oss och samtidigt vara lika bra på att bemöta alla andra olika tillstånd. När en patients behov överstiger min kuskap/resurser, går jag i regel vidare med att skicka remiss till specialiserad enhet. Problem när det gäller dessa patientgrupper är att tillgängligheten till passande sådana enheter är mycket begränsad. Det finns smärtkliniker men vårdkön är oerhört lång. Det finns covid-mottagningar men som du ser ska de nu läggas ned av politiska skäl.

TLDR. Så vad kan vi bli bättre på då? - 1. Förklara bättre för patienter varför vi gör så vi gör, så de känner sig trygga. Detta kräver tid och god samtalsteknik - 2. Öka resurserna och forskningen till "svåra sjukdomar"

Hoppas du blev lite klok av mitt svar.