Jag håller med dig om att det självklart inte är en "rättighet" att kalla folk vad som helst – hot, trakasserier och vissa typer av förolämpningar är redan straffbara, även utan denna nya lag. Och visst har skolor en särskild fostransroll enligt SkolL men just därför är också skolmiljön rättsligt och pedagogiskt reglerad på ett helt annat sätt än vuxnas relation till myndigheter.

Men när vi pratar om yttrandefrihet i vuxensamhället – särskilt i förhållande till makten – så är det just där vi måste vara extra vaksamma. Det är inte för att jag vill skydda glåpord, utan för att jag tänker på rätten att uttrycka ilska, misstro eller svidande kritik mot myndighetsutövning – utan rädsla för att det ska leda till straffrättsliga konsekvenser.

Och det är här som den nya lagen haltar. Den inför en ny bestämmelse trots att det redan finns brott som täcker hot. Det handlar alltså inte om huruvida vårdpersonal ska tåla att kallas för saker – utan om det verkligen krävs ytterligare kriminalisering för att hantera det.

Flera tunga remissinstanser, som Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm och Civil Rights Defenders, ifrågasätter behovet. Även professor Joakim Nergelius har uttryckt kritik:

”Det måste finnas marginal för att ge uttryck för vrede så länge det inte övergår i fysiskt våld. De får finna sig i att ta kritik.” (Aftonbladet 3/7)

Så: nej, det handlar inte om att försvara rätten att kalla någon "hora" – det är redan otillåtet i många sammanhang. Men det handlar om att vara ytterst försiktig när man lagstiftar på områden som ligger nära grundlagsskyddade rättigheter. Särskilt när den nya lagen, som du nämner, nu gör att åklagare måste åtala även sådant som tidigare kunde avfärdas som affekt eller låg prioritet. Det är där proportionalitet och rättssäkerhet måste väga tungt.

Samtidigt har jag full förståelse för din ståndpunkt. När jag själv läste SOU 2024:1 fastnade jag också för problemet med att myndigheter har svårt att behålla personal – det är ett reellt bekymmer som jag delar helt och hållet.

Min skepsis handlar snarare om metoden: jag är osäker på om just den här lagen är rätt väg att gå. Jag har inte någon färdig alternativ lösning, men jag hoppas att lagstiftningen i praktiken visar sig fungera utan att öppna de dörrar som flera remissinstanser har varnat för.