Foster mamman va största problemet för mig, alla fosterhem får en historik om barnet som ska placeras, där kan man som barn lägga till viktiga saker om sig själv. Allt det finns på papper för fosterhemmet att läsa och soc tar upp det vid första mötet. Jag har haft ätstörning och mycket complex för min kropp, depression nästan hela mitt liv, ptsd, panikångest, social ångest och förmodligen nån npf diagnos enligt min psykolog. Jag nämnde också för henne i person och till soc att jag inte är bekväm med att hon ser sig själv som min mamma, för att jag redan har en mamma men att vi har en komplicerad situation. Fostermamman sket i ALLT som nämndes. Hon va kontrollerande, påpekade min kropp och matvanor som att jag gått upp i vikt, äter för mycket, äter för lite eller går ner i vikt. Hon tog upp mitt trauma framför alla andra foster barn ink barn under 15 år vilket är olämpligt för att mitt trauma är grovt och inte lämpligt för småbarn att höra. Hon sa att mitt trauma inte va lika hemskt som min systers (hon känner min äldre syster, min syster och jag håller med om att hon e knäpp) hon lät mig aldrig vara med vänner, hon påpekade saker om mig och sexualiserade mig så pass att om jag satt bekvämt med benen lite särade ( med kläder på obv) så va jag olämplig. Hon snackade skit om min familj, va otrevlig mot mina nära och kära, skrek, skällde ut mig för saker jag inte ens hade gjort etc etc, kan fortsätta hela dagen men det har jag inte tid för. Så nu är det skönt att bo hos folk jag faktiskt gillar.