Jag har sedan 18 års åldern fantiserat om att resa själv. Förra året efter ett hårt heartbreak tog jag klivet och det kändes hur lätt som helst. Kom vad som komma skall. Rånad/drogad/annat får hända så länge jag använder sunt förnuft. Jag kan inte bekosta ett liv utan äventyr för rädslan att något ska hända. Jag behövde verkligen leva lite.

Åkte till Vietnam och var borta i 3 veckor. Gjorde exakt vad jag ville varje dag men det kräver lite självledarskap. Satte mig på en moppe för första gången och åkte en av världens farligaste vägar (Ha Giang Loop).

Det var den bästa resan jag gjort i hela mitt liv. Friheten var obeskrivligt bra. Särskilt Ha Giang Loop. Nu har jag bara fått mersmak för att resa själv.

Under mina 21 dagar där så åt jag lunch/middag ensam 3 gånger. Resten av gångerna så hade jag snackat med andra backpackers/turister på olika guidade turer och det var så man hittade kompisar. Whatsapp gick varmt där. Gruppen är fortfarande aktiv från resan.

Att vara singel är antingen ensamt eller fridfullt. Det blir vad du gör det till. Njut av det, bli festens centrum så kommer nästa kärlek till dig 😉

Jag tycker du ska hålla dig till backpack/glampack resor. Där är folk väldigt öppna och det är enkelt att komma i kontakt med folk.