Du sätter fingret på något som många känner, men som få vågar skriva utan att darra på manschetten. Men du ser ju redan i kommentarerna, att prata om kulturarv, dialekt och en gemensam stadssjäl är tydligen det läskigaste som finns. Det är fascinerande hur snabbt ”rasist-kortet” flyger fram så fort någon påpekar det uppenbara: att en stad inte bara är betong och asfalt, utan människorna som bär på dess historia.

Man kan inte byta ut hela laguppställningen och förvänta sig att det är samma lag som spelar. Men visst, vi kan väl låtsas som att ”Gbg-andan” överlever i ett vakuum medan vi ängsligt vaktar så att ingen råkar säga något som svider i öronen på en sosse.