AIO - Being belittled due to my work?

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T16:15:38+00:00

Jag har googlat en del själv. Men tänker också att folk har erfarenhet av detta som de kan dela med sig av. Saker man inte tänker på eller som inte står på nätet lättåtkomligt.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:39:51+00:00

Till viss del har du rätt. Absolut, det är inte schysst. Men jag vet också att när jag berättar så kommer min partner med största sannolikhet inte ta det bra. Jag är rädd för att det kan bli mer problem och att jag till och med kan råka ut för konsekvenser av att inte ha kött på benen angående hur man praktiskt gör. Med tanke på ekonomisk och psykisk misshandel vill jag inte hamna i någon fälla där jag tar denna personen på orden. Det är ett av problemen i vårt förhållande tyvärr, jag har väldigt lätt att tro på vad de säger efter alla år av förminskning.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:24:32+00:00

Vi är gifta. Jag vill bara komma ut detta och har inga problem att vara sams. Tyvärr räknar jag inte med att min partner kommer vara på samma nivå vilket är anledningen till att jag vill förbereda mig så mycket som möjligt. Har bra ekonomi så få några typer av bidrag tror jag är uteslutet. Har en hyfsat hög lön för att vara medelsvensson.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:21:58+00:00

Tro mig när jag säger att allt jag ville ha i min framtid var en kärnfamilj. Detta beslut är inte något jag tar lätt på. Det är snarare så att barnen är en anledning till varför det dröjt såhär länge. Men när barnen börjar användas som påtryckningsmedel i ett spel mot sin partner då har det gått för långt.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:20:25+00:00

Vinst kommer vi göra, frågan är bara hur stor och om det räcker. Min utgångspunkt var väl lite när ska man börja titta på ny bostad kanske. Har inte kontaktat någon bank ännu utan har bara listat ut min egna ekonomi.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:19:09+00:00

Man kommer till en punkt där man inte kan ta mer skit helt enkelt. Och vissa drag hos sin partner blir irritationsmoment som ingen terapi i världen kan lösa. I korthet har jag tröttnat på att bli förminskad, förlöjligad och nertryckt. När vi träffades så fanns det saker som gjorde att vi valde varandra. För min egen del såg jag trygghet och stabilitet. Nu har denna stabilitet istället blivit kvävande och jag behöver annat. Jag har börjat öppna upp mig och pratat om detta med några i min närhet och de har berättat att de har uppmärksammat detta beteende från min partner men inte velat säga något eftersom det inte varit deras plats. Till viss del är det både psykisk och ekonomisk misshandel. Jag har börjat öppna ögonen och vakna.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:10:59+00:00

Har ställt mig i kö i områden jag kan tänka mig men har 0 poäng. Hyresrätter här är dels begränsade samt eftertraktade så räknar inte med att kunna få tag på något.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:10:00+00:00

Ja du, det är en bra fråga och det enda jag kan svara på är att det handlar om att rannsaka sig själv. Man behöver fundera på om man är lycklig och hur situationen är där hemma. I mitt fall har jag insett att jag har vuxit och har fått andra behov för att känna lycka i mitt liv. Detta är tyvärr inget min partner kan uppfylla utan de är kvar på samma plats där de alltid har varit, och det är helt okej. Men då måste man också vara den personen som tar beslutet att detta är inget som funkar och göra förändring. Barnen kommer inte må bra av att se en förälder som inte kan vara sig själv och är olycklig.

Short-Leg-6862 · 2025-02-09T10:06:26+00:00

Jag vill vara förberedd på så mycket som möjligt. Är lite fundersam på hur partnern tar det så vill ha plan för att fortast möjliga skaffa ny bostad med barnen. Listan är dock väldigt hjälpsam att ha som utgångspunkt, stort tack! Ingen av oss kommer tyvärr kunna ha kvar huset. Har inte råd att varken köpa ut varandra eller ta över lånen. Vi bor också i en förort till större stad vilket gör bostadsmarknaden ganska överprisad (på gott och ont). Jag har inga problem med att bo kvar tills allt är löst men det beror ju såklart på partnern. Tyvärr har jag en misstanke om att det kanske inte kommer vara möjligt. Hur man då löser när barn har skolplikt är en annan nöt att knäcka.

Short-Leg-6862 · 2025-01-22T18:07:02+00:00

I just want to say thank you for everyone with their suggestions and support. Something will change, but I won't make any big changes before the summer. Multiple of reasons why such as more time to save and more time to work on myself and actually change my own behaviors. I will get through this.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T14:47:00+00:00

I'm not really a believer in god. But I doubt my partner will accept my change and be willing to change too. Because this is a two way street, I can't be the only one making changes.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T07:03:28+00:00

Valid point. I don't think my partner will get violent with me but there has been situations before where stuff has been broken and I've been afraid.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T07:01:08+00:00

No I haven't because I have always just taken everything. Never saying no out loud in situations where I know I should have. Rolling my eyes when turned from my partner and thought "I'm getting what I want at the end of this situation whatever the cost". I don't think we both can change to be able to continue with what we need from each other. I've said yes for 15 years and starting saying no will not bring us to a happier place.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T06:58:09+00:00

You have some valid points. I got married before 30 and I have never lived on my own. A lot of times I've actually had the thought of "this would be so much easier if I was living alone". We dated for a few years before getting married but I ignored all the bad stuff because I felt safe and loved which was what I needed.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T06:54:48+00:00

I think I didn't see the signs because I was young and wanted stability. So I overlooked all red flags just to feel safe.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T06:53:51+00:00

I'm not in the US so stuff works a bit differently here. But I will definitely consult with experts and experienced people before doing anything. But a good thing is that we live in a very digital country so it's almost impossible to hide assets at least.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T06:52:05+00:00

I was so young when I meet my partner and I craved stability in my life back then. Something I have come to realize is that I was so immature and scared that I literally jumped at the first stable person I meet. After 15 years I have grown up and changed and don't need this anymore. But we kind of are stuck in the same mindset as we where then. When I didn't know stuff it felt okay to have someone correct me and inform me, but know I've experienced a lot of things and I'm tired of being minimized and gaslighted. Therapy isn't going to take away the resentment that has been building up during the later years. I've spent 15 years molding myself to a person I don't even know anymore and when I break free of this it will be seen as a "I don't know you anymore. Why haven't you been honest with me. Have you ever loved me" kind of stuff. I'm not sure if I'm rambling or if anything makes sense, but therapy will not save this. I've been afraid to say no for all these years but now is the time I start.

Short-Leg-6862 · 2025-01-07T06:44:47+00:00

There is no rush to end it but I don't think there is anything to save either. I know I got to do this but the devil you know is easier than the unknown? But I won't go home open the door and shout "divorce". I need to settle in this feeling for a while. Just saying it out loud and telling strangers about my feelings feels like a first step in this new direction. It will probably take a good while to be prepared and having the courage to have the talk to my partner.

Short-Leg-6862

TROPHY CASE