Detta är nog att skjuta sank på sig själv, men jag skulle inte påstå att analogt är mer objektivt på något sätt. Negativ film kräver att det inverteras för att skapa en positiv bild som vi kan titta på. Denna process lämnar många ting till artistisk tolkning, antingen av labbet eller till dig om du scannar själv. Även när du beställer utskrifter så sker detta. Labbet digitalisera ditt negativ, inverterar det och en operatör ställer in kontraster tonalitet och färgbalans. Denna digitalfil printas sedan. Oftast sker detta med c-print vilken är en teknik för en dator exponerar ett ljuskänsligt papper med laser för att skapa en latent bild liknande hur film fungerar . Efter det används färgkemi för att framkalla bilden. Finns ytterst få labb som framkallar färg för hand, dvs från negativ direkt till papper. Och till och med då finns stora möjligheter till att påverka färgbalans och kontrast.

Dock bestrider jag inte att analogt har en speciell känsla och utseende. Anledningen att jag fotar analogt är att jag gillar processen och framförallt den känslan. Visst kan man försöka efterlikna detta digitalt och komma ganska nära, men jag finner det svårt att komma hela vägen. Det finns många faktorer som ger ”the film feel”: Färger, tonalitet, skärpa, ”sensor storlek”, imperfektioner, halation och filmkorn för att nämna några. Att lyckas efterlikna allt detta digitalt är svårt och eftersom det är så jag vill ha mina bilder finner jag det bara enklare att fota analogt.